Sida 39
Folk-musikaliskt
39
afhjelpt genom en latinsk översättning af annan (Salani?), äfven samtidig, hand. Denna tolkar Skogsherdinnor med: pastorales puelle, och tillfogar: Vallkullor nostri vocant. Författarens: vid jagts hållande om dagen, är ändradt till: post peractam a Regina venationem (således en från jagten skild afdelning af lustbarheterna!); och öfversättaren förmäler, att vallflickorna ej blott utförde melodierna på sina horn, utan äfven sjöngo dem (»easque simul diversas canere priecepit», sc. Gyllenb.) Ljudet steg up i himmels höjd, tilllägga författarne. — Hur gerna. hade icke äfven jag velat utbyta »Concertsalen» mot din Solna-skog! Den Gyllenborgska musiktillställningen var i öfrigt ingen ting mindre, än ögonblickets infall, men ett uttryck af den tidens allmänna upfattning och hyllning af våra Hemlandstoners värde och märklighet, hvilket mer än lätt kan, till hufvudsaklig del äfven ur »publika handlingar»"), ådagaläggas. Öfver 50 år derefter förehades i Engsölunderna uti Westmanland äfven en sådan tillställning, under Dalins ledning, hvarom en utförligare berättelse är i behåll. Samtliga närvarande buro här Wingåkersdrägter. Då sjöngs, bland annat, för första gången Dalins »Engsö-visa», en täck dikt i folkvisans stil, som på sin vida äldre melodi än i dag sjunges af hvarje Engsö-bo. Jag ville veta om något annat land har motstycken till allt detta! Äfvensom jag spörjer efter dem hos oss under de sista åren; eller åtminstone efter företeelser dit åt. Du beropar dig på Scenen, fast vi voro ense om dess dödliga fiendskap till allt hvad natur heter (»i samma ögonblick, man talade för motsatsen, gjorde man sig sjelf till aktör», m. m.); eller, i ditåt-vägen! på Hemtonernas bearbetande och spridande genom tryck; kanske rent af på skapelser i inhemsk anda. Du kan i sistnämnde fall uti J. M. Roséns »Lowise» förete någon ting utmärkt. Tre eller fyra stycken i det lilla häftet äro naturliga, friska och rena fortbildningar ur folkmelodien; de första hos oss! de enda, som skulle i längden äfven kunna lefva hos folket. En framtida teknare af Sv. Musikens historia skall icke förbise dem; jag menar: icke eller glömma tillse i hvad mohn de slagit an på dem, som nu i första hand ha att fatta dem. — 1 öfrigt anskrianden nog! »Instinktiv musik» (Minns du hur våra ord föllo: Natur (= sanning), Konst (i bästa fall, = ditåt) Konstleri (= — men detta förmådde vi intet reda, för vi kunde då ej mer än ana till följden, fostret, af den dödande ståndskilnad, som nästlat sig äfven mellan natur och konst; ett missfoster af den sednare!), hit höra — — ock alla dessa »variationer», »fantasier», »capriccio» m. m. »öfver Sv. Folkvisor», lika beteknande för våra dagar, som förkastliga”). Vidare: Gluntmusik (under Sv. Akademiens belönande approbation). Bellman tillgrep, så vidt jag vet, icke mer än en enda folkmelodi (en Finsk obetydlighet), efter de då för tiden ej voro »gouterade»; och de deråt gifna orden förfalska den ej mycket. Värre har han gått åt främmande tonskapelser, t. ex. Händels, samt skulle, der han fått hand om våra fornmelodier, alldeles och troligen för alltid
") Såsom af den 350 Maj 1630 och den 27 Juli 1631.
"") Vallvisan blef under behandlingen (vid en concert) vett konstverk al den mest originella och öfverraskande effekt», samt: »en omätlig artistisk talent, förvandlad till den skäraste natur» m.fl. slika drag höra visst denna »genren» till,
Är
--
-. ”.
md w- -- —
= Fr met 0 SP RN - c " -
- ä—
rer
Pr —— >
Källa: Internet Archive ·