Sida 40
Folk-musikaliskt
40
förebyggt den sedermera vaknade ädlare upfattningen af dem. Ser man Gluntarna närmare an, uptäckes likaledes lapp utanpå lapp, af allsköns färg, om hvilka mer än många, deribland naturligtvis den fyndige författaren främst, kunde slitas. Det hela alldeles i, och jag vågar säga efter, dagens tycke. Föga således, att derom nu tala, då förf., mig veterligen, än ej neddragit till sitt ämne mer än en nationalmelodi, som dock blifvit både oömt och vrångt behandlad. Slutligen: Filikromeri (»Filikromen», utg. af Ståhl 1850). Intet ställer i. klarare dag hur våra »bättre» förmå och älska fatta folkpoesien, samt derefter sjelfve skapa. Afven denna, rent af oädla, »genre» frestar på att glunta bort folksången, kallande sina alster, till hvilka, utom många andra, älven Tösa på Svältera är att föras, Folkvisor”). Omaket med spridandet, hvarom, taltes, torde till hufvudsaklig del ligga i dennes syfte.
Så mycket mer måste rena och ädla upsåt, att lifva sinnet för hemlandstonerna, -sådana dess natur utandas dem, erkännas och skattas. Nicolovius (N. Lovén) har skänkt oss några vackra Skånska melodier; Afzelius låtit klinga på sin Folksharpa än fere från spridda landsorter; och om än några af de sistnämnde varit goda nog ohne Worte, hvem ser ej i det hela den ädlaste afsigt! IL N. Ahlström har rigtat sin samling af utgifna »Svenska Folkdansar» med några goda uptekningar, deribland en Waärmländsk Juössehärads-polska af stort värde. Den harmoniska behandlingen af dessa Dansar är för det mästa äfven ren, osökt, god — bättre, än den folkmelodierna nu för tiden i allmänhet få röna. -J. ÅA. Josephsons nyss utkomna fjorton »Svenska Folkvisor, satta för Pianoforte» röja utan undantag en sådan oblidare medfart, en alltför tung hand”). Melodien till Sången till Norden (Du gamla, du friska, m, m.), sjungen af allmogen, och jag tror af hvem som helst, blir icke mindre, än ett helt annat stycke, och så är det med ännu tre i Samlingen. Den nämnda har dertillmed fått i femte takten en obehörig (och afledande!) utvidgning, hvilket ock drabbat sjunde takten af nästföljande (»allt under himmelens fäste»). Framför allt böra sukra och de bästa uptekningar tagas till behandling. Geijer, och kännare med honom, föredrog framför den af H:r Josephson behandlade melodien till »Kristallen» m, m. nedanstående:
—D EEE = E fina, som so - len månd' ski - - na, Som
Ölet RR SEAN =E ch
stjernorna — blanka i oskyn. Jag wet af en = dficka, rätt är - lig 0
kär---lig, u- li denna här byn; Ak, om vi kom till äl - skogs,
") Frän början en efterbildning af de bekanta Sångerna »i Norske Almuedialekter» (Christiania, 1840), hvilka långt för detta lefvat ut. Men de Sv. vida sämre. Parodier (på folklifvet, nationaliteten), lofordade af Posttidningen. |
"t) Sv. Akademiens Direktör 4849 yttrade: »Äfven den renaste ton förblir för sig enformig, endast i förening med fere likstämda sammangjutes den som skön barmoni.» Ord-grummel och barmoni svummel likna hvarandra »bra mycket»! |
Källa: Internet Archive ·