Sida 41
Folk-musikaliskt
HH —— ee ever far — - mms nr SN NE — ESR
Blomma! Om du vore vän - nen min! Och al- dra - - kärestan min! För
2. | a EE EEE DR FR ET IE SE EE ARA —+ EEE:
röda, röda ro - sor, för - - gyl- ja de gull - skrin.
Är det »poesi», att i denna uptekning Dalarnas natur- och folk-lynne lika klart, som egendomligt ger sig tillkänna, men att i den andra föga eller intet deraf förnimmes? — Och så är fallet äfven med »Orsa-polskan», hvilken i en förkastelig uptekning gjort sin rund kring en god del af Europa (dock mig veterl. aldrig föredragen af Jenny Lind). Här har likväl icke beräkningen varit framme, Upteknaren af båda varianterna (min varme vän, M:gr Carl Erik Sernander) rättar sitt misstag sålunda:
»Du hör sjelf huru stor skilnaden är, och huru mycket den vackra melodien, nu först rigtigt dalsk, härigenom vinner», skrifver Sernander. — För att nu ton-vis fortsätta dtvsklandét af detta ögendötblig ga i Dalsången, ger jag dig följande, som ju sjelf bust ådagalägger sin äkthet:
Line
Långt b bort i | fjäl-lar-na hörom vi <:skäl-lo-na, Fa-lan-do - lej:
r sf. a esse Eb — Rs IA AES bereder
Ljuf - ve = IV je farom vi fd dit, Fa-lan-do - Hj
Och är det »poesin, om jag säger, att — vall-hornet har en omisskänlig del i denna sångdikt? Hör! Först upfattade jag den hemmavid, sjungen; derom det, att melodiens lif hvilade på ortens vanliga, egna språkton. (Men jag är kort, så du fattar mig ej!) Få timmar derefter ljöd den ute i skogen, från vall-hornet, och detta uttryckte bestämdare, liksom förklarade, några ställen, som i sångföredraget fästat min synnerliga upmärksamhet; och ett af dem är första reprisens två sista takter, särdeles öfvergången från ess till slut-tonen d, samt dennas (öfvergångens) verkan på d-tonen i dess helhet, eller rättare: det uttryck denna slut-ton gaf, såsom följande på (jag vill icke eller säga utvecklande) en sådan öfvergång. Allt nog: den gamla tanken på röstens och vall-hornets växelverkan vaknade. Och häråt vill jag egna hela mitt nästa bref. Om jag förmår tillfridsställande visa rigtigheten, t. o. m.
—L -
Källa: Internet Archive ·