Sida 42
Folk-musikaliskt
SR
-
—
— dr Ds Mi — ——tR—
—- += sng i RANE
SE
jam
ä— tre d —=ESN - 20 -— Om ne -. —"
— -
——— SS BR Rn
om —V -
KE
”- kn - - pan ——
mm
42
blott sannolikheten, häraf, så kan ju detta leda till en säkrare upfattning af de med vall-hornet äfven till det yttre så nära beslägtade Vall-låtarna (för röst; de för horn heta Horn-låtar), ja, af sjelfva Vallvisorna. Det har sedan Oktober månad börjat gro hos mig, att det just är dessa vallhornstoner, hvari äfven så skilda, men till skaplynnet likartade, länders vallsånger (alltid och allestädes den egentliga natursången) sammanflyta till ett, till denna omisskänliga samljudighet sinsemellan. Jag kom då öfver ett litet häfte »Schweizer-Kuhreihen» (i Dalarna lika vanligt: Ku-lek, med alldeles samma bemärkelse), utg. af G. J. Kuhn, Bern, 4842. De flesta af häftets stycken utgöra väl s. k. Alpsånger, af dessas bekanta djerfva vågighet, hvilket äfven är en sak, ehuru för sig! men ett par, från Emmethal, äga påtagligen annan mening, och egga ej litet begäret, att få ur en nyare och större samling släcka törsten. Kan emedlertid icke underlåta meddela den ena af dessa melodier, som ljuder:
(ESS: sopar oe SSR EES SSSS
Två verklige kännare, den ena från barndomen hemmastadd med Dalarnas natur-melodier; den andre tillika en drifven konstmusikus, hafva, obekante med melodiens verkliga härkomst, bestämdt förklarat den tillhöra Dalarna: den hade till sin anda och i det hela äfven den omisskäpligaste frändskap med mängden af de utgifna Dalska Vall-låtarna, såsom med den i fjolårets Runa, sid. 40, anförda, o.s.v. — Och det kan ju svårligen bestridas! De två första satserna i Schweizer-melodien förhålla sig till hvarandra aldeles som Dalmelodiens tvänne sinsemellan; den förras tredje sats, som saknas i Dal-melodien, är ej annat, än en återtagning af dess första, med förändrad, naturlig slut-ton, utmärkande, och densamma, som i Dal-låten! Satser af ostridigaste enhet med den första i Schweizer-melodien"”) finnas i öfrigt ymnigt bland Vallvisorna, ss. sid. 23 (Sudr. FITA
hvarvid jag ändå RR fästa så Rekar ass är om jag ej bestämdt (likasom du!) kände, att denna vore en sats just för vall-hornet, derifrån den blifvit till ett thema, ett slags ton-»omqviäde» i vallsången (de tre här nämnda äro alla sånger med ord), och således i frågans helhet så talande! Är nu detta allt bara »poesi», en croquis en lair? Du inser, att de tre mindre naturenliga dissen i Schweizer-melodien äro blotta bi-toner, utom dess egentliga »struktur». De två åberopade Dal-melodierna ha rent d. Men allt nog! Fullständigare och efter närvarande tids fordringar gjorda uptekningar af sydfjällens melodier skola säga oss mycket. Man har här velat, att meranämnde
”) Eg. - dubbelsats, hvars andra hälft uprepar den förra, aldeles som i den åberopade låten i 4849 rs Runa.
Källa: Internet Archive ·