Sida 43
Folk-musikaliskt
43
melodier voro från Haslidalen; du förstår hvarföre! Häftet har blott en Kuhreihen der Oberhasler, och dennas melodi, ehuru med djupa drag af de förra”), bar Tyroler--sångens hela utbildning både till rythm och lif. Så mycket märkligare för oss bli orden till denna Hasli-melodi, äfven talande, med sina 39 verser! för »utbildningen». Rami, Lindi, Brandi, Schiäggi, med många flere i Hasli-sången upräknade namn på kor, äro ostridiga dialekter af Svenska och Norska ko-namn. Rama, äfven Ramla, i Norrland en ko af hvad färg som helst, med svarta strimlor (»eine braune mit schwarzen Streifen», såsom Kuhn förklarar Hasli-namnet). Lindi är vårt mycket allmänna Linda (Fager-linda, 0. s. v.). Brandi (Norskarnas »Brandet-ryg», ko med rödbrun färg å ryggen”); se mina Vallvisor), är hos oss kanske utgånget. Bohusläns allmoge berättar, att jättarnas kreatur äro till färgen »brandade», och i en Isländsk Saga (»Brandkrossa båttr») talas om en oxe, Brand-krosse (Brand-kors), så kallad af ett bjärt I. ljust kors i pannan. Schäggt är vårt vanliga Skäkka (i södra och medl. Sverike allm. hästnamn: Skäcken); »eine klein und unregelmässig gefleckte Kub». (Kuhn); alldeles rigtigt! Om denna visas öfriga märkligheter för oss, än ej ett ord. Men — äro nu dylika melodi- och namnsammanställningar till syftet »bara poesi»? Skulle det intet kunna hända sig, att t.ex. en med sådana namn, m. m. fylld muntlig öfverlemning, genom bristande eller, lika väl, oriktiga, ja ofullständiga, förklaringar, för framtiden kunde få anstrykning af gåta? Och har detta icke redan händt? — Jag nalkas ett ämne af vigt, af omfång, och beder få för ögonblicket slippa undan med en liten Wänjans-visa:
(Wänjans-mål . (Öfversällning). Högå Åsbärge, Höga Åsberget, NiF i Tibärge, Ned i Tiberget, ”Ä liser! Det lyser!
Knäpp op skällor, Se, se hur de skramla!
Knäpp up stiällur,
Si, si 'ur di ramblär! Keit, keit iver Stur-ås, Spring, spring öfver Stor-ås, Gell-kaller keiter ätter, Vallhjonet springer efter,
Men kupper bju'r dom slätje; Med koppar bjuder dem sleke; Kring er in nu, Skynden in nu,
Så ä' ir skamper! Så ä” ni snälla! »
Omskrifning: Här äro vi nu på det höga Åsberget! Låtom oss bärifrån draga ner till det lägre Tiberget, hvarest qvällseldarna redan, såsom vi se,
") Detta i korthet — tills vidare, Gör emedlertid Vall-låten under N:o 2 bl. Vallvisorna (sid. 44) alldeles till din, och jag skall sedan sjunga en äkta Alpsång för dig (Kuhreihen der Entlebucher), klart visande hvilken skenbar olikhet rythmen verkar.
"") Brand, brandet (adj.), Brandet-ryg saknas alla i dasens Ordbok, och jag anmärker mot detta eljest så högst förtjenstfulla verk bristen i allmänhet på ord. hörande till herdelefnaden och vallskogen, hvarpå likväl vissa orter i Norrige (ss. Seterdalen) måste ha ymnig tillgång. Den, som hos mig önskar taga kännedom t. ex. af kr. 200 Ko- och Get-namn, skall öfvertygas, aut de äro annat än obetydligheter. Vallskogens språk är öfver hela Skandinaviska halfön ett språk för sig, som ej har så lång tid qvar; och jag understår mig yrka, att det, med mängden af sina onomatopogia, ton-ord, m. fl., är den enda lefvande källan för studiet af språkens upkomst.
kär
4
Md a ah v g
-—-—
2 $ / +
I
=
a >
Källa: Internet Archive ·