Sida xi
— 3 -
sin häfdade åker7 är denna naturligtvis icke en gång hvad den varit. Skogens förlusf tager han i öfrigt alldeles icke i beräkning.
Annorlunda bär allmogen sig åt vid Boskapsskötseln. Det är vackert att se, med hvilken vana och säkerhet den här handhafves, huru man vet att af densamma draga all möjlig nytta.
Jag önskade meddela en fullständig teckning af Dalslands "natur", äfvensom närmare vidröra Dalsländarens hushållsgrepp och åtskilliga dermed sammanhängande förhållanden; men enär sådant ligger utom ämnet för närvarande berättelse, föranlåtes jag öfvergå till detta märkliga land i antiqvariskt hänseende.
Sundal härad.
Detta härad har tvenne större sjöar, nemligen Hästefjorden och Frendeforss vattnet. Flere vidsträckte mossar ligga inom häradet, som närmare fjellet består af stenbunden , obändig mark. Detta gäller äfven den vidsträckta Frendefors socken, hvilken upptager södra delen af häradet, som eljest är ett slättland.
Nämnda Frendeforss eller Frenneforss socken, hvilken fordom lär hetat Östmål „ och hvars närvarande namn till en del syftar på ett fall i en förbi kyrkan och socknen flytande å, har, mig veterligen, ingen enda fornlemning. På bergen finnas väl här och der några "vålar," men de äro, ehuru ofta ganska stora, nästan utan undantag, att anse såsom odlingsrör. — Kyrkan, hvilken nyligen undergått en större förändring, saknar märkvärdigheter.
Allmogen har föga gammalt att förtälja; men man får här höra rätt många af våra ; . folkvisor sjungas af rena och ljufva qvinnoröster. Dans och lekar utgöra här ännu ett kärt nöje. Dock är den klagan allmän, att på sednare tider ungkarlarna begynt att om Söndagseftermiddagarna ränna in till Staden (Wenersborg), lemnande flickorna allena, att hemma för sig sjelfva sjunga sina "leke-visor". — Vidare förtjenar nämnas, att allmogen i denna trakt känner svenska namnen på nästan alla vilda vexter, som förekomma i orten. Jag inskränker mig till anförande af några få prof: Anemone nemorosa och hepatica heta här Hvite- och Blå-locka. Solöga (Ranunculus acris) användes såsom medel mot tandvärk. En blomma lägges på venstra tummen, och derom bindas tre hvarf oblekt tråd, då en blåsa lärer uppkomma, som förtager värken. Orchiderna kallas här (såsom på några andra ställen) Junkrar^ och användas, för deras "stränge loukt'', till stuguprydnader m. m. Af vextens två lökar kallas den vissnade (fjolåriga) Skams- samt den friska Jungfru Marias-hand.
Äfven Brålanda (uttalas Brauål), samt Ryr socknar, hvilka till deras beskaffenhet till en del likna Frendeforss socken, hysa ganska få minnesmärken. I Brålanda socken på Dyreshög ägor är den så kallade Dyreshögen af 116 stegs omkrets och 24 stegs sluttningshöjd, och på den förhöjning, som sträcker sig söderut derifrån, äro flera grafkullar, äfvensom en stensättning. Kullarnas omkrets uppgår vanligen till 15 alnar. Tonshögen ligger derinvid. Någre förblanda Dyreshögen med Tooshögen. På den sistnämnde skall varit en märklig stensättning, eller, såsom de gamle här tala, ett bord med fötter. Orediga tecken efter denna stensättning återstå ännu. Närmare Österbyn, invid vägen förekommer åter en flock griftkullar, beväxta med ljung. I en af kullarna skall vara funnet så mycket "smidit jern", att en bonde dermed kunnat beslå ett åkerredskap; men enär han på de åkrar, å hvilka detta redskap sedermera begagnats, fått mindre säd än tillförene, har jernet åter blifvit frånbrutit och i kullen nedmylladt.
Källa: Internet Archive ·
