Sida 29
Folkdansar
— 33 —
Jungfrun hon sitter i gräset det gröna, Suckar och sörjer sin hjertelig kära.
2.
Jungfrun står upp och ser sig omsider, Får hon se kärestan uti »rön lider.
Vid dessa ord står jungfrun upp af stolen och sjunger, vändande sig till en gosse * ff\i c-
i ringen
Räck mig din hand, min hjertelig kära! Dig vill jag gifva min tro och min ära.
4.
Gossen.- Gud signe dig, så vackert du qväder!
Du skall få krona och krans och brudkläder. De två dansa inom ringen.
Stilla.
—\ — v
NN N.
m. i
Jungfrun hon sit - ter
"* — 5 — g — j - j—! -H
#i s__#._-i_z|_S_*_a_J »_ÖJ
m
grä-set det grö-na , Suc-kar och sör-jer sin hjer-te - lig kä-ra
- - M i JN J
-ptt-H
ut:
I £ i
Foikdunsar. 1.
Kulldansen,
(Uppteckningen är från Leksand i Dalarne).
Sällskapet bildar par. Alla paren sluta sig i en stor ring, och dansa så, under det att första vändningen (reprisen) sjunges. Vid dess slut "släpper ringen." Hvarje gosse vänder sig mot sin flicka, och under det att nu andra vändningen sjunges, hoppa de två i hvarje par (gosse och flicka) jemnfota mot hvarandra, till dess ordet hej sjunges, då alla klappa händerna och svänga omkring på klackarna. När härefter första vändningen omsjunges, tager man åter i ring, dock först sedan gossen tagit ett steg till venster och flickan ett till höger, så att den förre får en annan kulla och den sednare en annan gosse. Dansen fortsättes, till dess alla komma till sina första rum igen.
Runa. Antikvarisk Tidskrift. Argungen 7845. 5
Källa: Internet Archive ·