Runa, Antiquarisk Tidskrift

3

De två tomma hålen visa att smycket ägt fyra ringar. Undre sidan är, såsom vanligt, försedd med fäste och hake för spänntoren, af hvilken någon del, bestående af järn, qvarsitter i fästet *).

Ytterligare träffades några illa skadade delar af en liten kam utaf ben. Äfven under graflagret fanns en svartbränd häll, både vidare och tjockare, än den öfverliggande , och under denna bottenhäll vidtog ett betydligt stenkummel, som icke blef undersökt.

Äfven under sistförflutna sommar har undersökningen af den märkliga grafsträcka , hvarom jag ofta tillförene talat, belägen på Åsa och Walla byars ägor å Selaön i Mälaren, blifvit fortsatt. Början gjordes nu med ett litet och för ögat rätt oansenligt minnesmärke, nämligen en treudd, med inåtböjda sidor af blott sex alnars längd hvardera, samt med en liggande större sten i hvarje af de tre hörnen. Midtsten fanns ej, men stensättningens inre, vackert rundade, jordfyllning, som saknade alla tecken till fördjupning, visade att den icke tillförene blifvit rörd. (Jag kan icke underlåta nämna, att vid tillfället, den 8 Augusti, tvenne frodiga och nyss utslagna Backsippor (Anemone pulsatilla) funnos på förhöjningen , och af hvilka den ena i storlek öfverträffade alla, jag tillförene sett). En lätt fördjupning af blott fem qvarters tvärdrag gjordes, hvarvid jordblandadt, fint grus mötte, och redan på något öfver ett qvarters djup visade sig smärre kol och en mörkare jord. För att nu rätt få reda på denna stensättnings inre beskaffenhet, vidgades härefter öpningen ända till närheten af randstenarna, med bibehållande af den nyss uppgifna djupleken, och hela den blottade ytan visade enahanda jordblandning, den der dock icke tycktes sträcka sig vidare. Spadar och spett bortlades, och grafmörjan började granneligen genomfingras. Dermed fortsattes nu en god stund, hvarunder i stensättningens östra udd funnos oredigt liggande stycken af en alldeles svartbränd liten urna, och bland dessa bitar: ben och brosk efter en hufvudskalle. I sjelfva midten af stensättningen, på dryga sex qvarters afstånd från nyssnämnde urnans läge, träffades vidare ett rätt ovanligt fynd, nämligen tvenne tätt invid eller rättare inom hvarandra liggande Isbroddar af koppar. De äro med noggranhet arbetade, och likna fullkomligen de ännu brukliga. Grafmörjan genomsigtigades än vidare, men intet ytterligare fanns deri; och sedan detta graflager, närmare ett qvarter tjockt, samt hvilande på den ursprungliga grusgrunden, blifvit åter jämnadt, påfördes den först upptagna jorden och torfven, hvarigenom minnesmärket till sitt yttre fullkomligen återställdes.

Jag öfvergick härefter till en icke förr granskad del af den märkliga Åsahöjden, belägen nordvest om och helt nära byn. Här rinnas bland flere ättegrifter, utan synnerlig ordning, de flesta låga och försedda med vackra fotkedjor, trenne större högar, hvilka alla blifvit urgräfda och använda till potatisgropar, hvarvid bräckta krukor skola funnits. Samteliga dessa grafvar hafva, i förhållande till den förr nämnda grafsträckan, ett djupare läge mot en genom höjden här löpande bäck. — Nästan midt i grafflocken ligga tvenne hvarannan, så till storlek som skapnad, mycket liknande platta högar af 30 stegs omkrets hvardera, något öfver en alns

*) Dylika smycken förvaras till stort antal bland K. V. H. och Antiqv. Akademiens Samlingar; de flesta från Öland, samt alla Utan ringar, utom ett litet fragment af ett något liknande, hvilket äger i behåll en ring. Det i norra Bohuslän funna, och i Nord. Fornlemn. aftecknade, saknar äfveu ringar, hvaiföre hålen ansetts hafva tjenat till smyckets fästande vid kläderna. Men att de blott fasthållit de i forntiden mycket brukliga skrammelprydnader af ringar, blad o. d. är du klart.