Sida xiv
- G -
icke är böjd att tillskrifva nafurverkningar. — I samma skog, på Smedsbol ägor, är den så kallade Holtane-sten af 2 alnars höjd, hvilande på flere mindre stenar (se den vidfogade teckningen). Vid förbigåendet af stenen kastas gerna en qvisl derpå, och man tror, att stenen, då det ringer, vänder sig, eller såsom allmogen talar, vänder på airjj eller likasom våndas. Om den mellan denna sten samt byn Rud belägna Tornefj ellskoJl — en kal enstaka klippa af obetydlig höjd — berättas åtskilliga sägner, "i fordna tider, en julafton, inkom i byn en flicka af ovanligt utseende, klädd i kattskinn. Man frågade henne hvarifrån hon var. Flickan mumlade och pekade åt Tornefjellskoll. Man gaf henne af Julekosten, och hon förblef i byn öfver natten; men då det julmorgonen första gången ringde till Ottesång, såg man henne, förvandlad till en katt, fara bort genom fönstret.
Öhr socken ligger närmare fjellet. I dess midt utbreder sig den vackra Ohrsjön, och trakten kring denna är ganska fruktbärande. 1 sjön är en holme, hvarpå finnas några otydliga murlemningar efter "ett befästadt slott", som, enligt 01. Rhyzelii uppgift till Hesselius, anförd i dennes afhandling om Dalsland, skall varit bebodt af en Eylkeskonung. Efterrättelsen lemnas i sitt värde. — På vestra sidan om sjön i fjelltrakten, vid Wrångebäck, finnas på ett berg några lemningar efter en forntida borg, och på samma sida, vid sjöns norra ända, i närheten af Långebräckan , utvisas 2:ne kretsar, men om hvilka intet förmäles. 1 närheten äro 3:ne rör, mellan hvilka en smal, nästan ofarbar, väg löper. Vandraren försummar aldrig att på ett af dessa rör, (detta är till skapnaden aflångt), vid förbigående, kasta, antingen en risqvist, eller en lapp, hvarföre den delen af "varpet" (så kallas här dessa rör), som ligger närmast vägen, är med sådana betäckt. Varpets omkrets är 42 alnar, och dess sluttnings höjd 2| alnar. Allmogen bär en synbar farhåga för denna trakt, vid hvars midt det väldiga och sagorika fjellet Borrekoll reser sig. — På prestgårdens ägor, öster om sjön, äro G stycken griftkullar, af hvilka 2 ägt fotkydor, de der ännu till en del är synliga. Vid plöjning i närheten har man funnit åtskilliga grafkäril.
Nu några få ord om allmogen på denna ort. Den utmärker sig för redlighet och ett fromt, hjertligt sinnelag. Och det är så här, som i andra delar af Sverige, der folket ännu icke rönt främmande inflytande; redbarheten, hjertligheten , med ett ord: denna väsendets sanning, den rusar ieke mot en med öppna armar. Det är långtifrån att den, såsom eljest, hinner utbryta med ordet välkommen. Den uppenbarar sig hvarken i smek eller lek, men i ett, ofta fåordigt allvar, fullt af lif. Språket är lent och uttalet mildt. En stark men oändligt täck brytning förmärkes. Äfven här råder hos allmogen en berömvärd snygghet; och livad som förtjenar nämnas, är att ganska litet köpgods i deras boningar förefinnes.
Den del af Öhr socken, som innefattar trakten mellan Ohrsjön och Walbogränsen , är en nästan obebodd fjellbygd af storartad beskaffenhet. Här hörde jag första gången de hänförande Dalsländska Vallvisorna. De äro nästan alla vexelsånger mellan gosse och flicka. Så frisk och sanningsfull folkvisan än är, står hon dock efter vallvisan derutinnan, att i denna ännu mindre förmärkes något visst sätt. Luften under höga himmeln är icke friare, och jag vill säga, icke renare. Det finnes i vall visan intet tecken till flärd, icke ens af det, nu för tiden väl lidna slag, som kallas poetiskt. Sång utgör här allmogens älsklingsnöje. I byarna sjungas väl ofta nyare visor, men kommer Dalaflickan ut i skogen, tager hon sina gamla sånger, i hvilka hon är rätt
Källa: Internet Archive ·
