Sida 165
Ur Bref från Norrland och Dalarna
45
sidan Slekeväskan af groft hvitt linne, fästad med ett kring medjan löpande "lifband", hvilket är, efter smak, rad och lägenhet, mer eller mindre grannt utsiradt. Väskan innehåller barkmjöl och salt m. m , hvarmed boskapen undfägnas. Vid lifbandet äro vidare fästade: knifven med sin slida, samt ett snöre af en half alns längd, som uppbäi sjelfva Vallhornet, eller som det här kallas "Låthornet", dervid fästadt i ett litet hål, MUt invid hornets tjockända. Låthornet är försedt med tre fingerhål, någongång äfven med det fjerde, under hornet, hvilket hål täckes och öppnas med tummen; och kunna pä dessa äfven konstigare stycken utföras. — — — Jag har fliteligen försett mig med iakttagelser rörande vallhornens och i allmänhet vallinstrumenternas beskaffenhet m. m. , men du1 får deraf intet denna gång. Vill nu tillägga endast, att de icke sällan äro rikeligen försedde med ristade prydnader, ofta nog i den besynnerligaste smak , rnidt ibland hvilka alltid ses ägarinnans namn, sirligt och med djupa drag ristadt af — gifvaren.
Och nu nog för denna gång. Jng trifves alls icke vid skrifbordet, utan måste i rappet ut till fjälls. Mor Ingeborg berättade mig i afse mer än en underlig saga om Kungsberget med dess många, mörka hålor, och Olars, som vill följa mig dit, iofvar, att under vägen muntra mig med "ståtliga Gång-låtar", som han säger. Alltså farväl för denna gång. — — —
Källa: Internet Archive ·
