Sida ix
RUNA.
AHTIQVABI8K TIDSKRIFT.
Årgången
■ -^^m^^^^^^mmm^^^- —
nerattelse till Mongi. Witterhets- Hist.- och AntitiuUets-Acadeniien* om Bufsiaml.
Dalslands skaplynne utgör dess största märkvärdighet. — Det norra Dal, hvartill bör räknas större delen af Wedbo , äfvensom större delen af Tössbo Härad, är en fjellbygd med söderut löpande refvor af Seveberget, sammanhållande mellan sina stupande väggar djupa vatten, såsom: Stora Lee, Lelången , Silen, Edslan, Animmen, m. fl., hvilka, sjunkna mellan de långa, ofta på föga afstånd ifrån hvarandra löpande fjellsträckorna, likna stilla elfvar. 1 dessa kasta sig här och der strida bäckar, afledande de större och mindre vattensamlingar, som under fugtiga årstiderna samlat sig i de y högre upp varande fjelJfördjupningarna. Dessa sistnämnde med sina fria utsträckningar äro Norra Dals egentliga sjöar, hvaremot de förstnämnde böra betraktas såsom vattendrag, de der fordom, vid högre vattenstånd synbarligen bildat sammanhängande, jemna afledare af fjellarnas vatten, alltifrån Norrska gränsen eller Nordliga Wermland till Wenern och, såsom jag förmodar, till de hafsvikar, hvilka uppgå mot Qvistrum och Uddevalla i Bohuslän. Ännu hvarje vår är tillfälle att se, huru de återtaga det gamla lynnet, i det de stigande vattnen höja sig öfver "eden", jemnstryka forssarna , och falla så in i jemnt gående floders fart.
Söder om och närmast denna bvs;d utbreder si» midt i landet den så kallade Ödskölds-mo en ödslig sandhed med ljung, omfattande större delen af Ödsköld, äfvensom smärre delar af omliggande Ed, Rölanda och Bäcke socknar. Denna mo, som torde kunna anses innefatta hälften af Dalslands bredd, tyckes fördela både bergen och vattendragen, af hvilka de sistnämnde, norr om moen, nu mer taga en sydostlig rigtning mot Wenern. En myckenhet långsträckta dalar, såsom den, hvilken sträcker sig från södra ändan af Stora Lee igenom Ed, Rölanda, Gesäter och Lerdal (måhända rätteligen Leedal) socknar m. fl., samt vattensjuka mossar göra det ganska troligt, att de norra vattnen äfven på denna vestra sidan om moen haft betydligare aflopp söder ut genom landet *). Under eller söder om Ödskölds mo ligger Kroppefjellet , hvilket, sedan de öfriga förspridt sig norr om moen, utgör den enda hufvudsakliga fjellsträckningen i södra Dal; varande gränsen mellan Walbo å ena och vestra, samt Nordal och Sundal härader å andra, eller östra sidan. Detta fjell (det har olika namn i skilda trakter, hvilka det genomstryker) synes mig förklara, så väl tillkomsten af Ödskölds mo, som orsaken till vattendragens uppgifna lopp eller rigtningar. Norrom moen ligger den greniga sjön Ifvägj djupt sjunken mellan väldiga sandvallar. Sådana vallar ringa sig här och der på moen, ända till fjellet; och under den, lika som under den öfriga sandgrunden
•) Också sträcker sig annn ett vattendrag alltifrån midten af Ödskölds mo, gmoin bela Valbo bärad , till Qvistrum i Bobusluu.
214941
Källa: Internet Archive ·