Sida 4
Föreläsningen
Leonardo da Vinci var filosof, matematiker, fysiker, geolog, metallurg, botaniker, anatom, ingeniör, musiker, improviserande skald, arkitekt, bildhuggare och målare. Hans yttre motsvarade hans inre. Han var till kroppskrafterna en jätte, fullkomlig till alla lemmar, som en grekisk bildstod kan vara det. Hade han lefvat i de gamle hellenernas tid, kunde han uppträdt och segrat i de olympiska spelen. Den skönhet, för hvillken han var omtalad, trifdes hos honom in i hans ålderdom.
Om vi icke med visshet kände, att en sådan man lefvat, skulle vi kanske förneka hans möjlighet, vi som lefva i en långt drifven arbetsfördelnings tid. Denna har sina lätt insedda fördelar. Den är i hvarje fall egnad att åstadkomma en storproduktion af småsaker. Dess olägenheter falla ännu icke i ögonen på de fleste. Eftervärlden, som skall lida af dem, tillkommer det att döma dem.
Det är riktigt att samla sina krafter i stället för att sprida dem. Non omnia possumus omnes. Och då den enskildes samlade krafter vanligen rätt och jämnt förslå för det inskränkta fält, hvarpå han använder dem, må han ursäktas, om han med en axelryckning tillämpar satsen om arbetsfördelningens välsignelser och det mångsidiga sträfvandets fördärflighet äfven på en man som Leonardo da Vinci. Vi tala ju och döma som vi ha vett till. Den lilla hjärnkapaciteten misstänker just på grund af sin litenhet den stora. Det ligger så till hands att säga äfven om detta jättesnille: hvilken skada att han så splittrade sig!
Jakob Burckhardt, den bekante konsthistorikern, tillbakavisar med rätta ett sådant beklagande. Leonardo splittrade sig icke genom sin mångsidighet. Denna var helt enkelt hans natur. Just genom mångsidigheten i kraftöfning varder en sådan hjärna i stånd att åstadkomma storverk. I hvilken riktning hann än gick, vardt han en grundläggare och en upptäckare. Hade hans snille begränsat sig, skulle det våldsamt nedtryckt sig själf till en medelmåtta.
Leonardo da Vinci föddes är 1452 i en liten köping Vinci på florentinskt område. Hans far var en ogift 25-årig yngling, och blef, samma år gossen föddes, gift, sannolikt mot sin vilja, med en annan kvinna än Leonardos moder. Han fick under årens lopp en stor barnskara, nio söner och två döttrar, bland hvilka ingen hade framstående begåfning. Leonardo uppfostrades af fadern, men hans skolgång säges ha varit vårdslösad. Det är möjligt att han icke utmärkte sig vid skolböckerna. Historien har bland sina största snillen att uppteckna en hel mängd lata, ja omöjliga skolpojkar, bland dem Kepler, som upptäckte lagarne för planeternas rörelser, och Newton, som upptäckte
Källa: Project Runeberg ·