b0326
326 VIKTOR RYDBERG.
mot folkupplysningens följder, låtit Frankrike betäckas med jesuit-anstalter och kloster samt öfverlämnat mer än hälften af dess ungdom att uppfostras af ignorantinerbrö- der. Hvem - måste vi fråga hvem bland oss sven- skar skall vid lugnare besinning kunna sympatisera med detta välde, som ingått förbund med alla tidens onda makter, med alla mänsklighetens låga passioner? Skulle det vara möjligt, att vi, ett litet folk, med vårt bifall och våra välönskningar hälsade en orättfärdig anfallspolitik, hvars nästa offer vi själfva kunde blifva? År det ej främsta rummet af vikt för vår egen framtid, att moral och samvete skola hafva något att betyda i furstarnes och fol- kens rådslag? År det såsom protestanter vi kunna glädja oss åt segrar, vunna af den makt, i skygd af hvars ha- jonetter det andliga mörkret, den kyrkliga fanatismen, den religionens mantel draperade vidskepelsen från Rom söker spänna sina nät öfver världen för att, om möjligt, å nyo tända de bål, på hvilka dess inkvisitorer brände filosofer, protestanter, judar och andra »kättare»? Vi svenskar, som i nationalitetens namn fördömt Preussens skamliga våldshandlingar mot Danmark -- skulle vi vara de rätte männen att med jubel skåda anblicken af en förblödd och döende nationalitet uti Europas hjärta, en nationalitet, till hvilken vi stå i nära blodsfrändskap, från hvilken vi emottagit reformationens ljus och så många andra oskattbara fördelar, af hvilken Sveriges namn högt aktas och som med aldrig slocknande tacksamhet ihåg- kommer, att Gustaf II Adolfs svärd räddat dess frihet, och att Sverige ej heller saknades i ledet af de makter som på Grossbeerens, Dennewitz' och Leipzigs slätter be- friade Tyskland från den förste Napoleons ok?
Källa: Project Runeberg ·