b0327
MED ANLEDNING AV KRlGET. 327
Ar det i rättvisans och nationalitetens namn vi kunna gilla Frankrikes föga dolda afsikt att bemäktiga sig Rhen- gränsen och Belgien? År det i den framtida fredens och kulturutvecklingens vi kunna önska, att dessa länder skola dela Polens lott och blifva orsaken till nytändt national- hat och ett aldrig upphörande krigstillstånd uti Europa? Känna vi då icke af protesterna från de själfständige männen i Frankrikes lagstiftande församling, af protes- terna från den själfständiga delen af franska pressen, att Frankrike själf, det verkliga, det ädla Frankrike, som med otålighet och suckan bär Napoleonismens bojor, har med harm och afsky afböjt all medansvarighet i detta krig, väl vetande, att kejsardömets vapen, då de riktas mot Tysk- land, egentligen syfta mot hjärtat af Frankrikes egen frihet? Hvad Preussen angår, kan ingen djupare än vi be- klaga, att detta land träder i fält med fläckad vapen- sköld. 1 de fasor, hvarmed kriget skall hemsöka dess invånare, se vi en Nemesis, som rättvisligen träffar den starkares pliktförgätenhet mot den svagare. Men barmen öfver denna pliktförgätenhet bör icke förleda någon att glömma de stora mänsklighetens intressen, som äro för- enade med den germaniska racens bestånd och med Euro- pas befrielse från en än brottsligare c~esarism. Från det Preussens sak, som brutit mot en paragraf i Prag-freden, skilja vi Tysklands sak, som, när dess förhållande till Danmark en gång blifvit regleradt på rättvisans gYund- val, skall blifva vår egen, ty blott i vänskap och endräkt mellan den stora skandinavisk-germaniska folkfamiljens lemmar finnes en trygghet mot det slaviska Rysslands framträngande in i västra Europa. Har Preussen felat mot oss - än djupare, än oförlåtligare skulle vi själfva
Källa: Project Runeberg ·