b0365
1-IVAR ÄRO TRALARNE? 365 fångar afsatte vikingen helst på främmande kust, så nära -som möjligt den fläck, där han gjort dem, ty där var utsikt till lösepenning för fångar, som ägde gods och frän- der, och det var en dålig, med fara förenad hushållning -att länge föra dem med sig om bord. Hemma var den åsikt allmän, att tvunget arbete ger klen skörd och »nöd- gad hund ej varder många harars bane». Lag och sed hindrade trälklassens tillväxt. Var endera af föräldrarne fri, gick barnet äfven fritt: »det gånge å den bättre half- van», säga de gamle lagarne. Trohet och mannamod gaf mången träl frihetshref, och andra fingo, som Erling Skäl gsson, friköpa sig med arbete på lediga stunder. Om trälarnes tal kan ingen statistik upplysa oss, men siffror äro här onödiga, ty det sakförhållande står klart och ojäfvadt, att sam hällsordningen, sam hällshushållningen i stort var och förblef byggd på de frie männens arbete. Hade träl- klassen varit talrik, då skulle ock kroppsarhetet här, så- ~om annorstädes, uteslutande blifvit den klassens lott och uåsom trälarbete föraktadt, och de frie männen funnit en -dast det politiska lifvet och vapenyrket sig värdiga. Men -därhän kom det lyckligtvis aldrig i vårt land. Då Rigs- mål, en sång från hednadagar, inför oss i den frie jord- ägarens gård och hem, se vi husbonden, »med välansadt skägg, håret klippt framför pannan och den snäfva tröjan prydd af hals-spännet» slöjda trä till en väfbom. Hans hustru svänger sländan, mäter tråd och lagar till kläder. Deras son tämjer oxar, slöjdar åkerbruksredskap, timrar hus, bygger lador, gör kardor och kör plog. Den äldsta af de isländska familjehäfderna förer oss till en äng i Borg- fjärds-häradet, där slåtterkarlarne, som följa hvarandra med svängda har, äro alla söner af en ättstor bonde, hvars
Källa: Project Runeberg ·