b0366
366 VIKTOR RYDBERG.
stamträd kan följas i »Landnama-bok». Frejdade vikingar och skalder, som varit konungars umgängesvänner och för- trogne, återfinna vi, när de slagit sig ned i lugn, som så- ningsmän, smeder och fiskare. Landskapslagarne visa os~ den frie bonden, arbetande med sin årder på åkern, med sin yxa i skogen. At trälarne, där de funnos, öfverlämnades enligt Rigsmål att gödsla åkern och valla svinen, men Adam af Bremen förtäljer oss, att de ädlaste ätters söner gjorde gagn som boskaps- och fårherdar. Sådan är den i san- ning väna och upplyftande tafla af ett kroppsarbetande hug- stort krigarefolk, som möter oss i Sveriges häfder. Trälen är här ett försvinnande drag. Också kunde träldomen år 1335 aflysas, utan att, så vidt man vet, en röst höjd& sig däremot, och i hvarje fall utan att samhällshushåll- ningens grundvalar därigenom i minsta mån rubbades. Hvilket annat skådespel bjuder oss icke i detta hänseende andra land, Frankrike med sina »jacqueries», Tyskland med sina uppror af lifegne, - senast Amerika, där ett flerårigt ödeläggande inbördeskrig måste bryta trälens fjättrar! För de frigifne trälarnes inträde i allmogens klass mötte emellertid svåra hinder. Hvarken deras söner eller sonsöner aktades fullt jämlike bondesönerna. Djupt ro- tade fördomar hardt när omöjliggjorde giftermål mellan de olika samhällslagren, och lag och sedvänjor fastböllo odaljorden i de fullsutne böndernas hand, så att trälsonen, äfven när han förvärfvat rikedom, ej kunde varda ägare af sådan jord, utom i de sällsynta fall, då bördsrätt ej tillitades, ty endast då stod köpet enhvar fritt, endast då var, såsom en af landskapslagarne uttrycker sig, » penningpungen odalman ». Annars » månde odaljord
Källa: Project Runeberg ·