b0367
HVAR ARO TELARNE? 367
aldrig köpas utom ätten». Lagen, som aktade, att rikets styrka bestod uti att äga en talrik klass af själfägande jordarbetare, skyddade dessas odal mot intrång från alla håll, äfvcn från konungens, ända därhän, att han till- kände den fattigaste bonde afgörande vitsord mot konungen, fall tvist mellan dem uppstode om äganderätt till jord. Jordklyfning ägde rum, men endast mellan bröder och samarfva, och äldste sonen ägde företrädesrätt att tillösa sig boet. Under sådana förhållanden kan man uppställa som visst, att de frigifne trälarne och deras söner endast un- dantagsvis inkommo i allmogeklassen. En utsikt till jord- egendom var dem visserligen i någon mån öppen, näm- ligen rödning och nybygge i de djupa allmänningsskogarne, men denna utsikt var icke tilldragande, så länge skogarne voro alla fridlöses och ogärningsmäns tillhåll. Andra och vida mer lockande tillfällen till framkomst i världen öpp- nade sig dem. Hvarje trälboren yngling med någon he- derskänsla eller äregirighet eller äfventyrslust längtade otvifvelaktigt till en omgifning, där hans börd var okänd eller opåaktad, och till en verksamhet, som kunde bana honom väg till en bättre och väluppskattad plats i sam- hället. Sådana tillfällen funnos många. Vid denna tid började nämligen städerna uppblomstra; storm ännen i de olika delarne af landet drogo till sig allt talrikare följen; kyrkan öppnade sig för en byar, som ville verka i hennes tjänst, och riksstyrelsen, som efter hand genomgick full- ständig omdaning, krafde ett allt större tal af underord- nade tjänare, villige och vande att lyda. främmande för den styfva själfständighetskänsla, som utmärkte allmogen. Dessa strömbäddar voro mer än tillräckliga att afleda
Källa: Project Runeberg ·