b0368
368 VIKTOR RYDBERG. hela den flytande befolkning, som uppstått genom trälar- nes frigifning. Hvad särskildt vidkommer tjänstemannavägen, hade denne af ålder stått trälarne öppen och af dem med för- kärlek valts, emedan han förde dem i konungens närhet och gaf tillfälle att förvärfva rikedom och inflytande. i\långa drag i våra forntidshäfder vittna härom, som ock om den afskv bondesonen kände för att inträda i tjänste- mannaklassen. »Konungens trälar» var bland bönderna det vanliga namnet på konungens ämbetsmän. Endast den högsta värdigheten, jarlens, som hade tign eller kunglig heder, undantogs från förkastelsedomen, och likväl finner man, att lagman Torgny förebrådde Ragvald jarl hans fikan efter tignarnamnet och fann för egen del värdigare att kvarstanna i bondehopen, där han var man för sig och kunde säga hvad han ville. Snorre Sturlesson för- täljer en i detta hänseende upplysande tilldragelse. En af de flere trälar konung Olof Haraldsson gjort till äm- betsmän, var Tore Sel, fogde på Agvaldsnäs, skildrad som prållysten, oförvägen och stor i orden. Denne för- grep sig en gång på en ung bonde, Åsbjörn Sigurdsson. Någon tid därefter, då konungen vistades på Agvaldsnäs, stod Tore Sel inför honom, omtalande på ett lögnaktigt och för Asbjörn smädligt sätt, huru han medfarit denne. Äsbjörn, som utan någons vetskap inkommit i salen och hört detta, nedhögg fogden i konungens åsyn, så att blo- det sprutade på dennes kläder. Konungen lät slå Åsbjörn järn och dömde honom till döden; men tvangs af den mäktige Erling Skälgsson att frigifva honom. Dock fast- ställde konungen som villkor för benådningen, att Åsbjörn skulle emottaga en årmanstjänst (ett slags underordnad
Källa: Project Runeberg ·