b0369
HVAR ÄRO TRÄLARNE? 369
fogdesyssla). Åsbjörn jämkade sig skenbart i villkoret, men måste, när han kom till sin bygd, höra hårda före- bråelser därför. »Det var den största skam konungen kunde tillmäta dig och din släkt», sade man honom. Också lämnade han årmanstjänsten å sido. Ett eller annat år därefter öfvcrfölls Åsbjörn ovarandes och fälldes med ett spjutkast af en ämbetsman, som harmades öfver den sidvördnad han visat konungen och hans tjänst. Bonden Thore Hund, Åsbjörns frände, fann spjutet kvar- sittande i hans kropp och förvarade det länge, i väntan på tillfälle till blodshämd. Och med detta samma spjut, fördt af Thore Hunds hand, genomborrades konung Olof Haraldsson i det blodiga slaget med trondernas bondehär vid Sticklarstad. Berättelsen är särdeles kännetecknande för tidens lynne och åskådningssätt. Härmed är icke sagdt, att ej en del af trälarnes af- komlingar kvarstannade bland jordarbetarne. Icke så få af dem torde blifvit landboar under stormännen, torpare å den uppstående frälsejorden. Men hvad man med viss- het kan säga, är att just skatteböndernas talrika klass var den som till följd af lag och sed, till följd af sociala och historiska förhållanden, jämförelsevis allra minst blandades med de forne krigsfångarnes eller gäfträlarnes söner. Efter träldomens aflysning var icke ett århundrade till fullo förflutet, när Sveriges allmoge reste sig under Engel- brekt. Bondehären, som säges uppgått till hundra tusen man, genomtågade landet, nedbrytande tvångsborgarne, bortdrifvande våldsmännen och de utländske blodsugarne, härunder iakttagande den strängaste manstukt, så att »icke en höna togs utan lof». Detta under en tid, då rån och Vana. II. 24
Källa: Project Runeberg ·