b0377
RIKSDAGSANFöRANDEN. 377 dag mera blifva till en moralisk omöjlighet, sedan hela. den civiliserade världen, med undantag af de slaviska staterna samt Rom och Sverige, ur sin lagskipning utplå- nat bekännelsetvångets grundsats och fördömt den som en afskyvärd källa till orättvisor, grymheter och brott.. Det finnes en själfständighet, som är vördnadsbjudande, men det finnes ock en annan, som icke är det, och det är Uen, som stoltserar öfver att ej taga intryck af hvad som är förnuftigt och sedligt i världens dom öfver våra handlingar. Vacklandet mellan de bägge grundsatserna skall äfven blifva till en fysisk och politisk omöjlighet, eme- dan de städse ökade kommunikationerna mellan folken underlättar ej blott idéutbytet, utan ock de ömsesidiga in- flyttningarne och sålunda utplånar konfessionernas gamla gränser. Dessa gränser, förut geografiska, blifva mer och mer hvad de skola vara: andliga gränser. Medan katol- ska kyrkor byggas i England, byggas evangeliska uti Ita- lien och Spanien. Det i sig själf onaturliga förhållande,, att en religiös bekännelse skall vara allenagiltig inom vissa landamären och fågeifri utanför deras råmärken, för- svinner med hvarje dag och skall icke heller här kunna längden upprätthållas af några tvångsåtgärder. Striden mellan de bägge principerna: bekännelsefrihet eller be- kännelsetvång är således, i stort sedt, redan afgjord. För oss gäller det nu blott, om bekännelsefriheten i dess grund och nödvändiga följder skall erkännas nu samt tvistefrå- gan och agitationerna därmed upphöra, eller om de ännu skola fortfara att besvära våra samveten och tynga på våra öfverläggningar om landets väl. Vi skulle säkerligen icke tveka att försvara bekännelsetvångets döende sak,, ifall den vore god, ty sådan kan en strid vara, att det.
Källa: Project Runeberg ·