b0393
Bl K5DAG5ANFORANDEN. 393
därför, ifall han är en hederlig man och han drabbas då af ansvaret. Men det är icke blott oreda och själfmotsägelse samt den i bvråkratiens intresse upphäfda anonymitetsrätten> som utmärka denna 15:de ~, ty den har äfven ett annat lyte. Tanken på en ny tryckfrihetsförordning uppkom till följd af harmen öfver det så kallade ansvaringss~ste- met, hvarigenom den verkligen skyldige kan undgå lagens näpst, under det att denna drabbar en annan, hvilken icke är saker, men hvilken låter lega sig till verktyg för att kringgå lagen. Att stifta en sådan lag att den verk- ligen brottslige blefve fälld, det var hvad den allmänna rösten fordrade af riksdagen och det var denna uppgift konstitutions-utskottet hade sig förelagd, då det skred till sitt arbete. Frågan är nu den, huruvida denna uppgift blifvit nöjaktigt löst. Jag uttalar kanske ett hårdt om- döme, men det uttrycker dock min innerliga öfvertygelse, då jag säger, att den ena sidan af utskottets ledamöter icke haft denna uppgift för ögonen. Ni kunnen, mina herrar, själfva se detta af det, minst sagdt, principlösa förfarande att i fråga om icke periodiska skrifter stadga ett visst slags ansvarighet och att för periodiska före- skrifva en annan sådan. För periodiska skrifter gäller, att författaren är ansvarig, om hans namn är kändt eller kan bringas till kunskap, men hvad icke periodiska skrif- ter åter angår, så är att märka att författaren, äfven om han skrifvit samma artikel för en tidning, är oskyldig så- som ett nyfödt barn.
En lagstiftare, som gjort sig till samvetsplikt att åstad- komma en lag sådan; att den verkligen brottslige blefve fälld, skulle - det vågar jag påstå - hafva kommit till
Källa: Project Runeberg ·