b0398
honom anvisat den andre faktorn, det af jagkänslan genomträngda förståndet dess rätta plats. Särskildt i detta afseende är analysens utslag nytt och öfverraskande och af ingripande betydelse för kulturhistoria, etnologi och folkpsykologi.
Här följer såsom inledning till Kidds verk en afhandling om
De hvite och de gule.
De stora städerna äro förbränningshärdar för mänsklig lifskraft.
I Frankrike räknade man år 1894 den årliga dödligheten på landsbygden till icke fullt 20 månniskor på 1,000, men den i städerna till 27. Detta betyder, att Frankrike endast genom dödlighetens öfvervikt i städerna har under de sistförflutna tjugu åren gått miste om sjuhundratusen inbyggare.
Dödlighetssiffran för London är lägre än för många andra stora städer; men jämför man dödligheten i dess fattigare stadsdelar med den å Englands landsbygd, finner man, att den förra är dubbelt större än den senare.
Städer sådana som London, Paris, Berlin, Wien, S:t Petersburg, Moskva skulle snart stå människotomma, om ej friskt blod strömmade till dem utifrån. Om ej så skedde, skulle Paris utdö hastigare än London; och likväl lär man ytterst sällan träffa en Londonbo, hvars fars föräldrar voro födda där. Särskildt anmärkningsvärdt är, att de flesta befattningar, som kräfva större kroppslig aller andlig ansträngning, där innehas af personer födda på landet. Af Londons 14,516 ståtliga poliskonstaplar hade enligt en räkning gjord för ett par sedan, 11,606
Källa: Project Runeberg ·