Sida 1
TSCHANDALA.
ii
Sällskapet steg ut, och baronessan ringde med en gammal bordsklocka. Dess klang besvarades af ett doft hundskall, som tycktes komma från jorden, etl mångdubbladt, märkvärdigt däm-padt skall liksom från en jagt långt borta i skogen. Förvaltaren- vände sig bort med besvärad min, men kusken flinade ohöljdt, som om han hade gjort något ondt. Baronessan ringde en gång till, och ut kom en putslustig småsven med liderligt utseende; han såg ut som en morian, hvilken hade svårt att hålla sig för skratt.
Magistern, som på nytt hörde det hemlighetsfulla hundtjutet, tog sig friheten spörja, om man höll många hundar der i huset, hvarpå baronessan, husets vana trogen, svarade med en fråga:
»Tycker Ni inte om hundar?»
»Jag afskyr hundar», svarade magistern.
»Det passar utmärkt, för vi har bara en bandhund, som jämt står i kedja, och så en liten, som ligger på sängen hela dagen», svarade den alltid tillmötesgående baronessan, medan kusken grinade alldeles hejdlöst och morianpoj-ken såg ut som han hade haft en hjertesorg.
Emellertid hade grinden öppnats, och igenom en svart granallé vandrade man upp till slottet. Det var en mörk flygelbyggnad, rätt enkel, som tycktes kunna ha tillhört exempelvis en kronofogde. Men i hörnen hade man tillbyggt fyra vindsrum, hvilka tjenstgjorde som torn, och framför den bristfälliga trappan var en portbygg-
Källa: Project Runeberg ·