Sida 2
10
AUGUST STRINDBERG.
ning i okänd stil uppmurad. Allting såg bofal-ligt ut; takrännorna voro otäta, och kalken fjällade af murarna. Några fönsterbågar voro grönmålade, andra hvita, som om färgen icke räckt till, och i källarvåningen hade man på måfå tagit upp ett fönster midt på fasaden, och derigenom kunde man se en hyfvelbänk med snickareverktyg. Genom allén hade man vandrat i smuts, och smuts låg i högar framför porten. Smutsiga voro dörrposterna, smutsiga fönsterrutorna, smutsigt portlåset — så att magistern gjorde miner till sin hustru att de skulle vända om. Men det var nu för sent, och man ville inte såra folket på stället, och när ändtligen porten kunde öppnas, sedan man letat efter nyckeln en halftimme, inträdde man i en ryslig förstuga, der en stank af ruttet kött eller våta hundar slog emot de inträdande. En trång trätrappa, som icke såg ut att ha blifvit skurad på år och dag, ledde upp till våningen. Ledstången hängde löst ned, men var icke dess mindre öfverklädd med röd sammet, fäst med messingsstift; dock räckte sammeten endast halfvägs opp i trappan. På sista stycket var ledstången bar, smutsbrun, öfver-smord med någon hemmagjord färg och bärande spår af otvättade händer.
Då sällskapet hade hunnit upp i farstun till öfre våningen, nödgades man klättra öfver färgpytsar, ölfat, murslefvar och jernskrot — för att komma fram.
Magistern vardt vred och ville gå sin väg,
Källa: Project Runeberg ·