Sida 21
21
fiskar, är vanligtvis också utrymnfet för litet. Agnfisken dör, om den skall förvaras där, tills man hunnit skaffa mera, t. ex. för några hundra krok långref. Det är därför nödigt att ha en större, helst fast fisksump vid båtbryggan, så stor att så väl agn som den större fisk, man vill bi- behålla vid lif för framtida behof, kunna lefva däri.
På samma sätt förhåller det sig med metmask. Det är icke alltid den finns att få, där man bor, och icke heller alltid, som man kan få så många man vill på en gång. Därför må man ock för dem skaffa sig en behållare. Därtill duger en vanlig trälåda. Den bör icke vara för liten och grund. En meter i fyrkant eller mera. I botten lägger man först ett 5 a 6 cm. djupt lager hvit- " mossa (vanlig skurmossa), så ett lager hästspillning till samma djup, därpå ett lager matjord 10 ä 12 cm., så åter ett lika lager mossa o. 8. v., och därmed fortsättes, tills lådan är fylld tiil två tredje- delar eller så, att ett lager mossa ligger öfverst. Är jorden eller mossan torr, fuktas den med vatten. |
I den nedlägges masken helst hvarftals, dagg- masken djupast, så den gröfre, den s. k. abborr- masken, och sist de små garfvarmaskarne.
Lådan ställes i en råttfri källare, ty råttorna äta gärna mask. Lock på lådan är ej skäl att ha, och allt emellanåt behöfver man fukta jorden. I en sådan låda har jag kunnat bibehålla masken frisk och vid lif öfver vintern. Af andra, som förfarit på samma sätt, har jag hört, att, om man då och då fuktar jorden med mjölk, skola ma- skarne må ännu bättre, men då jag icke försökt
Källa: Project Runeberg ·