Sida 10
Inledning
JO
blott stÖrcr harmonien inom själen sjelT, utan återver^ kar på hela menskliga organismen, likaså. Delta hafva vi redan lil) »ågon del antydt i Torra delen, dess iiiirmare ntveckling skall tillhöra denna. j
Ännu svårare blir det mig kanske att vinna medball, dä jsg talar om andens sjukdomar, och det äPven af dem, som i öfrigt antaga en ande f^åaom något realiter existerande. Ty flertalet aT dessa tänka sig denna ande såsom ron och ofelbar och röriägga alla fel och orullkonillgheter i de nedre sfererna. Dessa äro i synnerhet de^ som se saken i Från filosofisk synpunkt. Andra åter, som betrakta förhållandet ur kristligt dogmatisk synpunkt, anse alurclr lättsinnigt att fOrMara en bestämd | synd för blott en sjukdom, hållande sig vid detta ordels vanliga populära bemärkelse. Båda hänvisa vi (ill definitionen af sjukdom. Och då fråga vi: är icke synd «tf abnormt förhållande inom anden, h varigenom det helas harmoni rubbas. Andens normala lif består ju ii dess hängifvenhet lill och förening med Gud. Dess skiljande fråik Gud i olro blir abnormitet och sjuklighei (t u rb a), och de speciella synderna äro dennn sjuklighets framträdande 8ym[)tonier, |
Men, säger man, om synden ar blott ett sjuklighetstiHslånd, dä är menniskan icke derfÖr iillräkne- 1ig mera än för hvar och en annan sjukdom, som kan träfia henne. Till andens sjoklighetstillstånd såsom medfodt och inneboende (arfsynden) är människan icke direkt vållande, men hon är direkt vållande i sin motvilja all förändra och förbättra (kurera) detta tillstånd. Om en person haren medfödd konstitutionel sypbtlis, sfi är han ju icke dertill vållande, men han blir alltid vållande^ Och således straffbar, om han nekar att bogagna de medel, som
Källa: Internet Archive ·
