Sida 32
annars kunna förklara de berg, som i skapnad af slott och torn visa sig på de flaka isfälten?
Det synes, som skulle innom bägge Polkretsarne finnas en stam- eller moderis, lik. höga och otillgängeliga fjäll, som aldrig brista, aldrig ändra sitt läge, utan tjena till fäste eller anlägnings grund för ishafvets öfriga ismassor. Men denna stamis ligger sannolikt icke under sjelfva Polarna. Då Cap. Cook på 71 S. Parallelen kom till des non plus ultra, såg han en is utbreda sig i öster och väster, längre än ögat kunde sträckas. Han räknade der tydligen 96 stora isberg, utom dem, som syntes vid isfältets kanter. Alla dessa lågo såsom bergsryggar öfver hvarandra, till des de sluteligen förlorade sig i skyarna . Sådane skyhöge berg funnos äfven vid S. Georgien mer ån 120 mil utom Polkretsen. Man trodde, att dylika berg icke blifvit fundne emot Norden. Men Markof, som 1715 i Martii månad från floden Jana företog en uptäcktsresa på isen, och färdades med slädar dragna af hundar, mötte, efter 7 dagar resa, på 77:de parallelen ett aldeles dylikt isfjäll. Han upklättrade på ett af dessa berg, men kunde derifrån icke uptäcka annat än isfjäll så långt ögat sträcktes åt Norden . Ännu har ingen dödelig sedt den grundval, på
Källa: Project Runeberg ·
