Tillbaka Read Runeberg

Östergötlands runinskrifter. Andra bandet.

Originalsida 73
Originalsida 73
Originalsida 72
Originalsida 73
72–73

Sida 73

71. DALA ÄGOR, EKEBY SN, GÖSTRINGS HD.

73

Vinkelrätt mot tvärraden går en rad med runor uppåt längs stenens mitt, vilken rad kanske utgjort foten av ett kors, varav annars intet spår är bevarat. På fotstycket A står 36 ett mycket tydligt |), på andra sidan fogen 37 ett tydligt U. 36—37 |)U höra sannolikt till ordet [fa]|iu[r], vars r är borta. 13 cm från spetsen av U ses 3 cm av toppen på 38, som troligen varit S, och 6 cm därifrån finnes 39 i, efter vilken 40 (n) måste förmodas.

Följande är alltså i behåll av inskriften:

A) bii|]i • B) ur[) — tusti • auk • tuki |]ir b C) i i A) eftR |jurku* — |) B) u si

6 10 15 20 25 30 35 36 37 38 39

Första namnet 1—4 bu|li motsvarar fsv. Bodhi, Lundgren. Det förefaller dock rimligare att 1—7 tillhöra samma namn, efter vilket [auk] följt. Måhända är den svårlästa r. 4 icke ristad utan den vidstående punkten gräns mellan namnets två leder och namnet *BobuvÖ, en utveckling av den* biform Boövarör till Bodvarr, som understundom förekommer i fornnorskan, se E. H. Lind, Norsk-isl. dopnamn, sp. 185.

8—12 hava säkerligen varit mansnamnet tusti.

översättning: N. N. och Toste och Toke, bröderna, [läto resa denna sten] efter Torgöt, sin fader.

71. Dala ägor, Ekeby sn, Göstrings hd.

Pl. XXIV. Fig. 1 (B. 879).

Litteratur: B. 879; L. 1189; W. 170; Broocman, Beskr. öfver Östergötland, s. 707; C. F. Nordenskjöld, ÖFT., I, s. 77; Reseber. 1870, s. 39.

C. F. Nordenskjöld lämnar följande redogörelse för vad han förnummit rörande runstenen: »Den för Dala egor uppgifna runstenen har af alla, som hittills sökt den, ej kunnat återfinnas. Den sades vara nedlagd uti stenfoten till en på »Heden» bygd stuga, men kunde icke heller der upptäckas, när stugan för några år tillbaka blef nedrifven. Runstenen lärer stått utmed forna gamla vägen.» Vidare omtalas, att en gravkista av sten med ett skelett anträffats vid en uppstående sten i närheten, men att runstenen hade något samband därmed, är ju icke ådagalagt.

För kännedomen om ristningen på den försvunna runstenen är alltså B. 879, som har överskriften »I Dalbys ägor», vår enda källa. Enligt där angivna mått har runstenen varit 1,78 m hög, 36 cm bred vid nedersta ristningen. Runorna hava varit långa, uti inskriftens början 21 cm, i mittraden 24 cm, de kortaste runorna 17 cm. Ämnet har säkerligen varit granit.

Inskriften utgöres enligt B. 879 av följande runor:

Huvudslingan: luki • ris|ii • stin • |iansi • yftiR • auno Mittraden: sin • bru|jur

5 10 15 20 25 30 35

1 0—111410 Östergötlands runinskrifter.

Källa: Project Runeberg ·