Sida 76
76
ÖSTERGÖTLANDS RUNtNSKRtPTËR. i
Då den ena sidans ristning uppenbarligen innehåller inskriftens slut, måste den andra alltså innehålla dess början.
Denna början år emellertid synnerligen svårläst. Möjligen och ganska sannolikt utgöra ett par gropar ett begynnande kolon. Därpå synes övre delen av k följa, staven 3,5 cm uppifrån och kännestrecket 3 cm, båda fortsatta av gropigheter till föreningspunkten. Så följer, motsvarande det långa I uti siaol i andra slingan, ett U; detta är tydligt, fast toppen saknas, men bildar en oförmedlat stark vinkel mot de övriga runorna. Den första av dessa ser ut som + n; av staven finnas klara spår ovan och nedan kännestrecket, vilket är fullt tydligt till det är mindre troligt att runan varit * h. R. 4—7 seill äro klara, och följas av kolon. R. 8 är i utan prick eller kännestreck. R. 9 är K k och torde icke vara V f, ehuru en gropighet finnes, där denna runas övre kännestreck skulle vara. Det ligger nära att tänka sig 8 i hava varit =t= 0, varigenom 8—9 bildade ok 'och'; möjligheten därav kan icke förnekas. R. 10 är alldeles klart I och r. 11 e med en stor prick. I stenens kant finnes en fåra lik vänstra kännestrecket till + 11, r. 12, men väl lång därtill, 4 cm.
Slutradens första runa, r. 13, är en båge av kännestrecket på f) i [kll]|j. Uti halbi har * h ett helt litet kors på mitten, vad r. 3 icke skulle hava, om den lästes som h. Ordet 'själ' är ristat siaol; a i är icke h *, 0 har formen ‡; före det långa I utgår ett streck, som sträcker sig 6 cm uppifrån. Sista ordet r. 23—27 är heniR; man väntade, att r. 26 skulle vara a, men den synes klar utan kännestreck. På a r äro kännestrecken förlängda uppåt.
Runinskriften är alltså följande:
Begynnelseslingan: kunsein : iklen— Slutslingan: — |): halbi: siaol : heniR :
5 10 15 20 25
Ristningens anordning påminner mycket om Ög. 51 Väversunda, där ordet 'själ' ristas sihol, som troligen är felristning för siaol. Då ög. 51 har hialbi, är kanske uti halbi här ett i avglömt. Även ordet 'Gud' torde här haft samma form ko|) som Ög. 51. Fel-ristning är säkert heniR hennan. Om kunsein är rätt läst, kan det motsvara fsv. Gunsten, isl. Gunsteinn ined utelämnat t.
Uti ög. 51 följer omedelbart efter det begynnande namnet verbet karjli.
75. Hovs kyrkogård, Göstrings hd.
Pl. XXIV. Fig. 4. Litteratur: E. Ihrfors, Ostroff. sacra, s. 6, teckn.
Stenen hittades år 1889 vid grävning av en grav och utgöres av en avsmalnande kalkhäll, som bildat storändan av en liggande gravsten. Vid mitt besök 1907 stod runstenen lutad mot ett träd nära västra kyrkogårdsmuren 50 steg från dess norra ända.
Källa: Project Runeberg ·