Sida xxxiv
XXXIV
ÖSTERGÖTLANDS RUNINSKRIFTER.
rëspi, rësti, risti (även starkt), rætti, satti, sætti, strcendi; 3 pl. gærdhu, laghdhu, résfiu, ristu,, rættu; b) passiv form: 3 sg. ændadhis. 3) Preterito-presentia: 3 sg. äUti.
V. Pret. konj. starka verb: 3 sg. wäri, ardhi; 3 pl. sätin[d), wåmn.
Yl. Imperativus: 1 pl. bidhiom, bidhium, saghum.
VII. Part. pret. 1) Starka verb: nom. sg. m. burin, dræpin, guldin(d), hägg v in; nom. pl. m. bur ni it; nom. pl. f. numnatt. 2) Svaga verb: nom. sg. m. fatladhR.
§ 62. Adverb: ä, kalladt), liardha, /iwar, hær, mioJc, nä, of, saman, vit, væl, væstr, æn, æs, cer, östr. Utvecklad bjälpvokal tecknas i uesteR 68.
§ 63. Prepositioner: ä (an), at, fyr, i, mcedhR, til, yfin, ceft, æftin.
§ 64. Konjunktioner: ok, swadh, æn.
4. Ordlära och syntax.
§ 65. Runinskrifternas ringa omfång och i allmänhet enformiga avfattning lämna föga ämne till iakttagelser rörande ordformernas bruk och ordens sammanfogning. Det torde därför vara riktigast att spara deras behandling i dessa avseenden, tills den kan ske i sammanhang med språkbruket i den fsv. litteraturen. I ordförteckningen har jag emellertid samlat material för bedömande av vissa hithörande synpunkter, i det jag angivit, vilka uttryck styras av de särskilda prepositionerna och verben och bestämmas av förekommande adjektiv och pronomen samt anfört fall av ovanlig ordföljd och över huvud uttryck, som syntes anmärkningsvärda.
Källa: Project Runeberg ·