Sida 2
finnas. R. 4 är ᛚ l, av staven finnes 6,5 cm, och av spetsen på kännestrecket 2 cm; att runan varit t, torde dock ej kunna sägas vara omöjligt, då stället för vänstra kännestrecket är alldeles avslaget. R. 5—6 äro ui och följas av ett kolon. Det andra ordet är ᛅᚬᚴ aok 'och'.
Den tredje rungruppen har troligen varit þur; þ är klart och följes av två stavar med ett mellanrum av blott 3 cm, vilka därför troligen utgjort u, då avståndet är 4 cm till därpå följande stav, som kan ha varit r. Ett kolon synes därefter ovedersägligt, och avskiljer sannolikt þur som första led av ett sammansatt namn.
Tre runor börja inskriften på stycket B, den första är e med pricken i behåll och 5 cm av staven nedom den, den andra är 7,5 cm av en stav nedifrån och den tredje är R. Troligen har här stått (þ)eiR. Inskriftens femte ord har nämligen varit (b)ruþr. Av b finnes ingenting i behåll, av r mellan strecket och nedre strecket. Det sjätte ordet har varit letu, l är i behåll, av e finnes pricken och delar av staven ovanför och nedanför, av t finnes blott staven 10 cm nedifrån, av u finnes staven 7 cm uppifrån och av kännestrecket 4,5 cm på mitten. Detta ord är det sista i behåll efter denna långsida.
Första ordet på andra långsidan har med säkerhet varit uifast. På u saknas nedre hälften av kännestrecket. Kännestrecket på a antydes av en skada. Av t är vänstra kännestrecket i behåll och delar av staven. På de följande 20 cm å B finnes intet spår av ristning, om ej möjligen omedelbart efter uifast ett kännestreck till a.
I slingans fortsättning å stycket A är ristningen ävenledes utplånad på de första 38 cm till nedre punkten av ett kolon, varefter står sin, följt av kolon.
Av inskriften har alltså följande kunnat utrönas: a) Första långsidan: (A) [k(?)] i [ol] ui : aok : þ[ur]: — (B) (þ)eiR : (b)ruþr: le[t]u — b) andra långsidan: : uifast — (A) sin
Av (þ)eir : (b)ruþr 'bröderna' framgår, att båda de föregående namnen äro mansnamn. Det synes då åtminstone möjligt, att det första namnet motsvarar isl. Kjǫtvi, som förekommer som namn på en konung i slaget i Hafrsfjord och ursprungligen är ett tillnamn »den köttige», se F. Jónsson, Tilnavne i den isl. Oldlitteratur, s. 228.
Översättning: Bröderna Kjotve och Tor- läto [lägga denna sten efter] Vifast, sin —
*
3. Orlunda kyrkogård, Aska hd.
Pl. I. Fig. 2 (B. 905).
Litteratur: B. 905; L. 1667; Broocman, Beskr. öfver Östergötl. 2, s. 674; W. 179.
*
Runstenen, som nu är borta, har uppenbarligen varit en kalkhäll av samma beskaffenhet som föregående och alla övriga i Orlunda.
Källa: Project Runeberg ·