Sida 3
3. ORLUNDA KYRKOGÅRD, ASKA HD.
3
Teckningen i B. 905 visar, att den andan av stenen varit avslagen, som innehållit inskriftens början och slut. Enligt måtten i Bautil har den avtecknade stenen varit c. 1,6 m lång och c. 90 cm bred i den bibehållna ändan.
Av de två första runorna tinnes i B. 905 blott stavarnas övre hälft, de translittereras därför med i; L. 1657 läser . . fa. Runorna 31—32 ha uppenbarligen varit ll[).
Translitterationen av inskriften är enligt 11 905 följande:
a) Första långsidan: — [ii]|liR * Stin * |]isin * iftR *
5 10 15
b) Andra långsidan: fasta sun isn * k(u)[|)] : hibUR
20 25 30 85
Då 'sin' ristas isn och ack. sg. m. 'denne' annars icke ristas [)isin i Östergötland, torde denna 'ristning vara omställning för *|)insi. Ristningen hibllR måste vara predikat . till k[u|)] och betyda 'hjälpe'; måhända utgör den därför ock en omställning hiblR med A i betydelsen i, e, som stundom förekommer, i det tecknaren läst I\ för l\
Framför 'sten denna' väntar man ett pret., men icke pres., som i i |3 i FE ser ut att vara. Troligen är därför -ii|liR ett pret. sålunda, att I/k iR tillsammans stå för i, såsom D. II, 1 Stenbrottet, Solna sn, Uppl. |lOrkiRSl för *|)0rkisl, vilken inskrift ock har iRtU för *litu men även /k i betydelsen r. Förmodligen står alltså iijllR för *lak|)iR »lade», med I/k för i, alltså eg. *lak|)i.
W. 179 skriver:---ia : |)iR * Stin med ett kolon, som emellertid ej finnes i
B. 905, och avser alltså, att -ia skall vara 3 pl. pres., t. ex. [lægg]ia, vartill |)iR skulle utgöra subjektet »de». Denna tolkning behöver ej förutsätta, att A står i betydelsen i, men det är med den dels svårt att förklara den omvända ordföljden, dels väntar inan i så fall icke nom. pl. mask. utan neutr., då Slin istl måste syfta på fader och moder, om mer än den ena varit nämnd.
Framför den avlidnes namn ack. fasta står en stav, som dock torde vara ett ornament, motsvarande kroklinien i slutet av första långsidan. Då i ög. 2 den avlidnes namn är uifast, kunde man visserligen tänka på att denna stav vore återstod av lli och Ög. 3 ägnad samme man, men av namnet Vifast förekommer ingen svag biform. Om ög. 2 och ög. 3 äro vårdar över samma person, så har ristaren i Ög. 2 utsatt hans verkliga namn Vifast, i ög. 3 brukat kortnamnet Fäste; ög. 3 har alltså bekostats av den dödes fader, Ög. 2 förmodligen av hans bröder.
Inskriftens transkription kan alltså förmodas vara: — [lag]di sten pænsi æftn Fasta sun sin. Gud hiælpi —
översättning: N. N. lade denna sten efter sin son Fäste. Gud hjälpe [hans själ!].
Källa: Project Runeberg ·