Sida 14
XLVIII
ÖSTERGÖTLANDS RUNINSKRIFTER.
granit, längden 1,70 111, bredden vid första skiljetecknet 09 cm och över stora korsets centrum 60 cm. Slingans bredd är 11—14 cm.
Inskriften börjar med ett svagt korsformigt skiljetecken. I namnet sikstin är t mycket otydligt, blott kännestrecken synas svagt; även i risti är t högst oklart; av staven och vänstra kännestrecket ses antydningar, av högra kännestrecket blott spetsen. Att det icke har stått ris|]i, såsom på Og. 15 Svensksund, har aman. 15. Schnittger på min begäran genom förnyad undersökning i aug. 1909 godhetsfullt förvissat mig om. I Stin kan ej vänstra kännestrecket till t med säkerhet påvisas; det högra är matt; av n finnes blott nedre staven jämte kännestrecket; vid i finnas upptill ett par naturliga fåror, lika kännestreck till t.
Skiljetecknet efter Stin är bortslaget, av |lilisa finnes blott staven av |), iftiR med följande kors är alldeles borta, av namnet därefter finnes blott slutet lli, i vars U kännestrecket utgår 3,5 cm t. h. om stavens topp. Ihrfors läser Ut i slutet av namnet, vilket kan förmodas .vara riktigt, då den avlidnes namn Ög. 15 Svensksund slutar på -Ut och dessa närliggande runstenar kunna antagas resta över samma person. Åman. B. Schnittger fann vid förnyad undersökning i aug. 1909 omöjligt att avgöra, om det stode lit eller lli. I B. 837 är namnet i-lli med rum för en runa mellan i och U. Det namn, som åsyftas, kan då hava varit Anund, vilket förutsätter att 27 i är felläst för a och 29 i för t.
Inskriften är alltså följande:
* sikstin * risti * stin[» |)](insa *iftiR »i)-ui »fa|iur * sin *
5 10 15 20 25 80 85
översättning: Sixten reste denna sten efter sin fader i-ui (Anund?).
B. 837.
14. Konungsunds kyrka, Björkekinds hd. Pl. IV. Fig. 2.
Litteratur: 15. 838; l. 1104; W. 28; Peringskiöld, Mon. VII; Broocman, Beskr. öfver Östergötl. 2, s. 568; P. A. Säve, ATS 2, s. 96, Reseber. 1862, s. 37; Ihrfors, Ostrogothia sacra, s. 37, teckn.; C. F. Nordenskjöld, Reseber. 1871, s. 126, teckn.
I B. 838, av Peringskiöld och Broocman, angives runstenen vara på kyrkogården, P. A. Säve fann den på dess nuvarande plats i kyrkans stenfot på södra yttersidan väster om föreg.
Källa: Project Runeberg ·