Read Runeberg

Östergötlands runinskrifter. Andra bandet.

Originalsida 15
Originalsida 15
Originalsida 14
Originalsida 15
14–15

Sida 15

15. svensksund, konungsunds sn, björkekinds hd.

15

Ämnet är gnejs. Längden är 1,77 m, bredden vid första skiljetecknet 46 cm, över korsets centrum 37 cm. Slingans bredd är 9—10 cm.

Inskriftens andra ord är rasti såsom Ihrfors läst, icke risti som B. 838. Uti Stån är toppen av t skadad. DärefteV följer |iasi, som P. A. Säve sett, icke |lisi som i B. 838. I aftiR är vänstra kännestrecket i t otydligt.

Runorna äro alltså följande:

+ ruaR + rasti + stån + [jasi + aftiR + iarna + sun * sin +

B 10 15 20 25 30

Namnet ruaR motsvarar isl. Hràarr; iarna sammanställes av Lundgren, Personnamn s. 142, med fsv. Jærne.

Översättning: Roar reste denna sten efter sin son Jarne.

15. Svensksund, Konungsunds sn, Björkekinds hd.

Pl. V. Fig. 1.

Litteratur: Brev i Top. ark. ifrån kabinettskammarlierre Sixten Flach, Svensksund, d. 31 juni 1881.

Runstenen anträffades vid grävning i en nyodling ett stycke nere i jorden och fördes fram till gården, där den står rest i parken.

Ämnet är gråsten, höjden 77 cm, bredden 67 cm. Runornas höjd efter vänstra sidan är 14 cm.

Inskriftens början saknas, i det blott det slutande r är bevarat av det första namnet 25 cm nedifrån, varpå ris|]i följer utan nu synligt skiljetecken.

Högra sidans inskrift är lit buta sinn, varefter blott en båge finnes, som sannolikt tillhört slingslutet, intet U, vilken runa dock säkerligen funnits, så att inskriften slutat som ög. 21 Ingelstad med sin HU, vars nu liksom där varit förkortning för nu[tan] ack. sing. mask. av adj. isl. ntftr, fsv. nyter 'brukbar, duktig, hurtig', jfr Ög. 21.

Inskriften är alltså: a) Vänstra sidan: — r ris|]i b) Högra sidan: — Ut buta sin n

5 10 15

I)å namnslutet -ut, som att döma av Ög. 13 Konungsund kanske kan antagas hava varit Anund, står omedelbart framför buta bönda, har inskriften måhända haft den form,

att namnet före ris|)i betecknat den avlidnes hustru. Detta namn på -I* har alltså varit ett kvinnonamn, troligen på -gærdr, t. ex. IngigcerÖr.

Inskriften torde sålunda kunna utfyllas på följande sätt: [Ingigcerd]r(?) rësfn [stën ftænna æftit Anuri]d bönda sinn n[ytan~\.

Översättning: Ingegärd (?) reste denna sten efter Anund, sin hurtige make.

b. 838.

Källa: Project Runeberg ·