Sida 16
L
ÖSTERGÖTLANDS RUNINSKRIFTER.
16. Kuddby kyrka, Björkekinds hd.
Pl. V. Fig. 2 (B. 835). '
Litteratur: B. 835; L. 1107; W. 31; Peringskiöld, Mon. VII; Broocman, Beskr. öfver Östergötland 2, s. 550; L. f. B. 1107; Bref i VIIAA från kyrkoh. Joh. Andersson d. 2 sept. 1828; Bugge, Rnnverser 57 i ATS 10.
Broocinan säger, att »år 1670 syntes och i Kyrkomuren en runsten, som nu är öfver-klistrad».
Ett brev från kyrkoh. Joh. Andersson, daterat d. 2 sept. 1828, meddelar, att runstenen sönderföll i flera stycken vid kyrkomurens nedbrytande och vittrade sönder till grus; grytet var mycket mörkt och liknade hårt rostad eller bränd järnmalm; ovisst var, om icke stenen undergått vådeld.
Runstenen är enligt B. 835 nedre hälften av en sådan, höjden är 2,34 aln = 1,38 m, bredden över korsets fot är 1,54 aln — 0,90 m. Slingans bredd var 10 cm.
Runorna voro enligt B. 835:
a) Vänstra slingan: Sufur : ris — b) Ilögra slingan: u|)ur : sin :
Namnet Sufur förmodar S. Bugge, Runverser s. 57, vara samma namn som Sllfar B. 611, L. 702 Veckholm, Uppl., och framställer som en osäker förmodan, att det kan hava uppkommit ur Sumarr, ordet 'sommar', som man vet hava använts som namn hos de forngermanska folken. Namnet synes hellre böra sammanställas med ortnamnet Sover-stad i Kuddby sn, som i S. I), ns III, 339, 340 tre gånger skrives: i Siwerstadhum, och visar troligen i första stavelsen genom inflytelse av v den y-vokal, som sedan i Söverstad utvecklat sig till ö. Namnets urnordiska form har måhända varit *Sigi-waruR, som genom synkope och u-omljud blev *Sig-wQVR (jfr A. Kock, Sv. landsmålen XII, 7, s. 17 utvecklingen av fsv. Aszur).
Översättning: Syvur reste (denna sten efter N. N.), sin broder.
17. Kuddby kyrka, Björkekinds hd.
Pl. V. Fig. 3 (Bureus F. a. 10, 2). Litteratur: Bureus F. a. 10, 2, p. 107, G; L. f. B.; W. 32.
Runstenens plats angives vara »Kudby Kyrkiewegg» och dess inskrift:
a) Vänstra slingan: : +: ufra|jr. ku|iulfR auk : i —
b) Högra slingan: eftiR: sig : biarn : fa|iur: sin : ku|)
Källa: Project Runeberg ·