Sida 321
265 STOCKHOLMS GATOR, AFLOPPSTRTJMMOR OCH PLANTERINGAR.
sagts, infördes år 1845. En ny era för Stockholms gatuläggning tog nu sin början. Tyska stensättare införskrefvos, hvilka såsom prof stensatte gatan från Jakobstorg till Blasieholmen. Denna vackra profbit var länge ansedd som ett mönster. Den var lagd med sorterad fältsten af jämn storlek. Våra stensättare lärde då att noga sortera den sten, som användes, och att, lägga eller rättare sagdt på spetsen ställa densamma i rader från gatans ena sida till den andra, bildande liksom ett hvalf, hvarigenom gatan blef något högre på midten, till fördel så väl för utseendet som för snyggheten. Yåra stensättare lärde vidare att stående förrätta sitt arbete i stället för att såsom förr ligga på knä, stundom på medförd skinndyna.
Tanken på att till gatuläggning använda tuktad sten började småningom vinna insteg, ocli om möjligheten häraf ventilerades man ocli man emellan. Men äfven detta, såsom allt nytt, väckte opposition; själfva hästarna opponerade sig måhända med mera skäl, men mindre ifver än deras ägare. Man befarade nämligen, att ingendera skulle kunna säkert gå på den släta stenläggningen, och dessutom ökad skatt till dess bestridande. En nämnd tillsattes för att yttra sig om vådorna af det nya projektet; men äfven här hade opposition insmugit sig, ocli en af ledamöterna, bagaren C., tyckte, att som endast kreatur trafikera Stockholms gator, så borde fältsten bibehållas. Detta oaktadt enades man slutligen om att en profbit skulle få läggas med tuktad sten framför gamla posthuset på lilla Nygatan, hvilket också skedde. Några ifrare för den goda saken visste sedan att på lämpligt sätt intressera en del af Stockholms droskkuskar till att på försök, ocli så ofta som möjligt, taga denna lilla krokväg. Just detta, eller den lifliga trafiken på sagda gata, togs sedan både i samtal och tryck som bevis på det nya gatuläggnings-sättets förträfflighet, för hvilket snart en gynnsam opinion framkallades.
Några trottoarer funnos icke, men 1844 uppfördes ett hus, n:r 5 vid Jakobsgatan, försedt med trottoarer af plansten, fönsterornament m. m., som eljest den tiden icke brukades, då alla hus voro endast slätrappade, hvilket gaf huset i fråga ett tilltalande utseende. Detta lyckades också tilldraga sig dåvarande öfverståthållarens uppmärksamhet, och då lian till följd däraf vid en festlig måltid fann sig föranlåten föreslå en skål för den första trottoar, som var lagd i Stockholm, jämte uttalad förhoppning om en snar fortsättning, så tog man med ifver notis om denna ii}ra tillställning, som af flertalet befanns nyttig ocli önskvärd; en del önskade dock det främmande namnet utbytt till »gångbana» i motsats till »körbana», men den stora allmänheten tyckes än i dag vara hågad att bibehålla den universella benämningen trottoar. Ej långt därefter erhöll ägaren till sagda trottoar af överståthållaren anmodan att jämte gatuförvaltningens ingeniör utstaka trottoar å Regeringsgatan. Detta var lättare sagdt än gjordt, ty vid hvarje körport stod husägaren ocli förbjöd alla dylika upptåg till hinder för vattentunnan och vedkärran, hvilka borde hafva fri passage, menade man.
Källa: Project Runeberg ·