Sida 320
264
STOCKHOLMS GATOR, AFLOPPSTRTJMMOR OCH PLANTERINGAR.
stundom liände, alldeles icke verkställdes. Detta var en ljuflig tid för smeder ocli vagnmakare med afseende på de ständigt trasiga åkdonen; sko-makarne klagade icke heller. Öfverheten, tålmodig, lät nåd gå för rätt, tidningspressen, nyss vaken, visade ännu fallenhet för att blunda, och publiken, den tiden icke bortskämd med pretentioner, traskade omkring, för säkerhetens skull klädd i bottiner, både herrar och fruntimmer. Då inga trottoarer den tiden funnos, löpte rännstenarna längs efter husraden, endast skilda därifrån af den mot rännstenen lutande huslisten. Men då den tidens tomma vedkärror, de promenerandes skräck, alltid trenne efter hvarandra, kommo i vild fart med den hojtande körsvennen stående mellan de skramlande kärrstegarna, så sökte man gärna sin räddning upp på huslisten ocli fattade tag i fönsterluckorna tills faran var öfverstånden. Att nyttja järnfjädrar på arbetsåkdon var ännu icke påbjudet ocli icke heller, strängt taget, skyldigheten att fara varsamt fram.
Yid gatorna i allmänhet ocli Drottninggatan i synnerhet funnos inga butiker; nedre botten bestod af bostadsvåningar, som hvarje afton ordentligt stängde sina fönsterluckor, hvilket sysselsatte tvenne personer: en som utvändigt skötte luckorna och en som invändigt skötte skrufven. Denna nyttiga ceremoni var stundom äfven nöjsam, och den reguliera vattenhämt-ningen hvarje afton från stadens brunnar var icke heller ledsam, utan gaf den tidens tjänande ungdom månget tillfälle till muntra samspråk, den enda varieté som då fanns. Minuthandeln, ännu blygsam, bodde i staden, hufvudsakligast på Yästerlånggatan; den hade icke behof af så många butiker, och på utflyttningen, som endast småningom begynte mot slutet af 1840-talet, funderade man länge. Det finnes handelsgrenar, t. ex. klädeshandeln, som ännu icke på allvar gripit sig an med vågstycket att gå öfver Norrström.
Renhållningen af stadens gator verkställdes endast onsdagar ocli lördagar1, ocli i den tidens hyreskontrakt fanns en drakonisk punkt, som anbefallde hyresgästerna att hvar och en i sin tur sopa gatan. Till ordningens vidmakthållande fanns det i hvarje ordentligt lius en budkafle, som gick laget kring och som efter slutadt arbete öfverlämnades af den ena hyresgästen till den andra, som närmast var i tur. Om gårdarnas renhållning nämndes ingenting, utan fick livar och en sopa rent utanför sin dörr. Stundom hände, att värden för att uppmuntra till ordning äfven deltog i sagda skyldighet, men detta var dock icke alltid fallet.
De som ansågo det ofvan skildrade tillståndet som en fördel, voro icke hågade att utbyta hvarken skyldigheten eller rättigheten mot en ordnad gatuförvaltning, som erfordrade årliga inbetalningar till stadens kassa, hvarför ock denna nyhet väckte ett segt motstånd, innan den ändtligen, såsom ofvan
1 Daglig sopning påbjöds 1869.
Källa: Project Runeberg ·
