Sida 397
STOCKHOLMS HAMN AK, KAJER OCH BROAR. 319
de gamla hvalfven i Slussgatorna, anlagda för samfärdseln inom järnvågen. Först vid sammanbindningsbanans framdragande kommo viadukter till större användning, enär många gator, som banan korsar, måste föras antingen öfver eller under densamma. Kom så Värtabanan m. fi. järnvägar, hvarigenom viadukternas antal ökades, så att de nu uppgå till 29, nämligen 18 för sammanbindningsbanan, 5 för Karlberg—Värtabanan, 3 för Saltsjöbanan och 3 för gatorna. Af dessa tillhöra 7 staden, af hvilka tre äro byggda af och för statsbanan, 5 tillhöra enskilda bolag och 17 statens järnvägar. I afseende på materialet äro 3 hvalfmuracle af sten, alla de öfriga af järn med
283. Västra slussgatan.
murade landfästen. Samtliga dessa järnvägsviadukter äro emellertid små ocli oansenliga, med undantag af Saltsjöbanans samt statsbanans i Östra slussgatan, Riddarholmen och Kungsgatan. Gångbroarna åter utmärka sig för ovanliga höjder och djärfva konstruktioner, i synnerhet Mosebacke gångbro, som är allenastående i sitt slag (fig. i afd. XXXVIII).
De af staden byggda viadukterna äro Torkel Knutssonsgatans, de båda undergångarna under Norra järnvägsbron ocli Östra renhållningsstationens vägbro, af hvilka endast den förstnämnda förtjänar här omnämnas.
Torlcel Knutssonsgatans viadukt (fig. 219) blef en nödvändig följd af södra uppfartsvägens anläggning, hvarigenom Brännkyrka-, Tavast- och Badstugatorna afskuros och kommunikationen endast kunde återställas genom anläggande af parallelgator, å ömse sidor om den nedsprängda delen, ocli
o. j. g. rot.
Källa: Project Runeberg ·
