Tillbaka Read Runeberg

Stockholms Omgifningar.

Originalsida 21
Originalsida 21
Originalsida 20
Originalsida 21
20–21

Sida 21

Djurgården

gjuten i bronz likasom de förra, satt på vinghästen, färdig att störta sig ned från klippan ofvanföre, synes nu mer icke ett spår, om de ens någonsin funnits annat än i konstnärens phantasi. De la Gardie-ätten behöll imellertid icke länge det praktfulla slottet vid Edsviken, utan redan år 1669 såldes det till Carl X:s gemål Hedvig Eleonora, som tidtals bebodde det, tillbyggde de ännu qvarstående flyglarna och slutligen skänkte det hela åt sin sonson prins Ulrik, en son af Carl XI och Ulrika Eleonora, efter hvilken det erhöll sitt n. v. namn. Prinsen dog imellertid snart, och slottet tillföll kronan.

Sedan Ulriksdal kommit under kronan, beboddes det af åtskilliga kungliga personer, Carl XI, Gustaf III som kronprins, hans mor, Lovisa Ulrika, och hans gemål, Sophia Magdalena, hvars hof derstädes beskrifves som dystert och stelt, och stod sedan en tid obebodt och obegagnadt, tilldess Carl XIV Johan år 1822 förvandlade det till ett invalidhotell, till hvilket ändamål det helt och hållet nyinreddes och förändrades. Redan konung Oscar upphäfde imellertid invalidinrättningen och började vidtaga anstalter för Ulriksdals förvandlande till residens för d. v. kronprinsen Carl, hvilken 1856 mottog slottet och sedan 1857 med sin gemål bebott detsamma under somrarna.

Sedan Ulriksdal kom i sin n. v. innehafvares hand, har det på allt sätt blifvit omhuldadt och förskönadt. En storartad vattenkonst pryder borggården; trädgårdarna hafva blifvit utvidgade och försedda med de vackraste anläggningar, och i slottets etthundradefem rum, hvilka äro inredda och möblerade med både prakt och beqvämlighet, har det kungliga paret omgifvit sig med rika och dyrbara samlingar, hvilka bära vittne om dess smak och dess konstsinne. Särdeles utmärker sig slottets af konungen bebodda öfra våning genom en samling af gammaldags möbler, dyrbarheter och kuriositeter, som gör Ulriksdal till ett Museum i denna genre. Så prunka Riddarsalens fönster med glasmålningar, medan Bankettsalen, klädd med gyllenläderstapeter, prydd med taflor af Ehrenstrahl och med tänkespråk, anbragta öfver dörrarna, uppvisar en ovanlig samling af forntida dryckeskärl och ett annat rum kompletterar densamma med "floribus" och "snibbskålar" och hvad de allt hette, dessa i våra tider okända vapen vid dryckesbordet,

Källa: Project Runeberg ·