Stockholm och dess omgifningar : illustrerad handbok för resande, med 100 illustrationer samt planer och kartor öfver Stockholm, dess omgifningar, Djurgården och Upsala

150 SAMMANBINDNINGSBANAN.

Köttorget och hörnet af Mälartorget, dock ej på fasta marken, utan på en viadukt så högt öf ver jordytan, att gående ledigt kunna passera därunder. Härefter vidtager ännu en bro, nämligen den öfver Kiddarfjärden, hvilken bro är 223 meter lång och hvilar på 14 stenpelare. Dessa pelare äro ej, såsom vid den första bron, uppmurade ända från fast bergsbotten, ty denna ligger omkring 42 meter under vattenytan, utan man bildade först en solid bank, till hvilken åtgingo 10 millioner centner grus, pålade sedan i densamma och byggde stenpelare därofvanpå. Ute på denna bro hvilken äfven kan öppnas för passerande fartyg, har man för sina ögon utbredt ett af de vackraste panoramor, som någon järnväg torde kunna erbjuda. Framför sig har man det terrassformiga Södermalm, å ena sidan Riddarholmen och Mälaren med Kungsholmen och Konradsberg i fonden, å den andra Karl Johans torg, Slussen och den egentliga staden med deras lif och rörelse, Saltsjöhamnen med dess skog af master och längst bort i fonden Djurgården med dess täcka och leende stränder.

Ännu en gång kommen på fast mark, går banan genom den forna Järnvågen — hvarifrån sidospår utgå till Stadsgårdshamnen och Skeppsbron — passerar under slussgatorna och inträder snart i en 427 m. lång, 10 m. bred och 6 m. hög i eu kurva i hufvudsakligen sydvästlig riktning gående tunnel med dubbla banspår. Denna tunnel är den näst längsta i Sverige och särskildt anmärkningsvärd därigenom, att den dels går under en tätt bebyggd stadsdel, under nio af hvars gator den passerar, dels till största delen är sprängd genom fast granit. Trots denna svårighet bedrefs arbetet med sådan kraft, att tunneln i sin helhet kunde af gående passeras redan 1 5 månader efter första spadtaget. Under hela tunnelns längd höjer sig banan i jämn stigning af 1 fot på 100 tills den slutligen i närheten af Södra stathmshusei (Pl. 12, K 7) åter utträder i dagsljuset. Den fortgår därefter med sakta buktning åt väster, passerar t. v. Tantolutiden, hvarest en anhaltstation (station Södetmalm [Pl. 13, K 5])