Sida 250
250
emedan dessa länge ansågos utgöra kronans förnämsta och reellaste inkomstkälla, dels för att dermed hafVa skildrat ett karakteristiskt drag hos det rådande finansiella systemet och följderna deraf för det allmänna och enskilda lifvet. Ehuru man fortfarande lät kronan för egen räkning deltaga i mindre handelsaflärer 1 ), så hade dock erfarenheten lärt de styrande att afhålla sig från alla större företag af denna art: kanslern yttrade ' 1636 den åsigt, att kronan hvarken borde sysselsätta sig med bergsbruk eller handelsrörelse, utan öfverlemna bådadera åt den enskilda företagsamheten 2 ). Ledd af denna sunda grundsats började snart regeringens verksamhet för industri och handel att framkalla en blomstring, hvartill de föregående tiderna saknade motstycken. Det är till denna sida af den inre förvaltningen vi nu skola vända oss.
1 ) Så 1637 en vapenexport till Holland, 1641 handel på Portugal (då reger. sjelf satte pris på de hemförda varorna) o. s. v. Kbr. till C. Bonde d. 9 Juli 1637. Rådsprot. d. 12 Maj 1642.
2 ) Kmrprot. d. 6 Sept. 1636: undersåtarne skrämdes genom kronans inblandning, ty »det vore intet godt plocka kirsebär med stora herrar».
Källa: Internet Archive ·