Sida 307
307
riges nyare kyrkohistoria och utgör ett af hennes mest utmärkande drag. Om sättet att befästa och ordna Jenna 'förbindelse ofta framkallat söndring och tvist mellan de/ verldsliga och andliga makten, så hafva dessa makter varit ense i att bevara grundvalen för denna union, neml. sträng enhet i religionen. »Enighet i religionen och den rätta gudstjensten är den kraftigaste grundval till ett lofligt, samdrägtigt och varaktigt regemente», heter det i den på presterskapets begäran tillkomna § 1 af regeringsformen: det var genom samma §, som Sveriges konung för första gången bestämdt och uttryckligen ålades att bekänna den rena evang. lutherska läran 1 ). I dessa grundsatser instämde Axel Oxenstjerna på det kraftigaste: »det finnes ej», yttrade han i rådet 1636, »något starkare band till endrägt och samlif mellan menniskor än enhet i religionen.» »Och hafver man ett klart exempel af det engelska väsendet, att det af sådan connivents är uppväxt», hette det en annan gång. I enlighet, härmed har han flera gånger afvisat framställd begäran om fri religionsutöfning af främlingar, som velat sätta sig ned inom riket. Och då franske residenten De Rorté Inedförde katholsk prest, som i Stockholm höll messa för öppna dörrar, blef detta efter presterskapets 1641 gjorda påminnelser honom alldeles förbjudet. Man föreställde honom, att ej ens pfalzgrefven egde att hålla en egen prest i riket: det strede mot rikets fundainentallagar och »kunde med tiden reta oss i håret med riksens ständer». Af samma skäl förbjödos 1643 kalvinisterna i Norrköping att offentligen förrätta sin gudstjenst, likväl med tilläggande deraf, att K. M. ingalunda begärer att bjuda öfver någons samvete 2 ). Det blef dock vid den allt lifligare beröringen med främmande länder omöjligt att genomföra systemet fullständigt. Från katholicismen var numer ingenting att frukta,
! ) Jfr äfven riksd.besl. 1634 § 12. Ministern högelige åstundan 1634. Broomé, om statsreligion och religionsfrihet s. 44.
2 ) Rådsprot. d. 16 Dec. 1636, d. 26 Aug. o. d. 31 Dec. 1640, d. 4 Febr. 1641. Kbr. till Joh. Salvius d. 20 Mars 1641. Bimemor. f. kornmissar, till Norrköping d. 30 Jan. 1643: R.reg. Jfr Chanut, Mémoires.
Källa: Internet Archive ·