Sida 308
308
och af jesuit-mission finnas denna tid inga spår. Desto större insteg i riket vann kalvinismen genom de många bekännare af denna lära, som stridde under Sveriges fanor och som inkallades i riket till näringarnas och handelns förkofran. Dessa fingo ej afskräckas genom samvetstvång, utan måste med varsamhet behandlas. Flera kalvinister innehade embeten i landet, isynnerhet inom krigsmakten: andra, t. ex. Spens, De Greer m. fl., intogo obehindradt plats å svenska riddarhuset. Det var väl detta, som bidrog att öka "kanslerns benägenhet för Duraei föreningsplaner, ehuru han noga vaktade sig att uppväcka presterekapets misstankar i detta afseende. Tvärtom uppmanade han ofta presterskapet till vaksamhet och varnade för de faror, som kunde uppstå genom den täta beröringen med kalvinska länder och universiteter. Han drog dock ej heller i betänkande att när så behöfdes stäfja presternas ovisa nit mot olika tänkande. Så t. ex. då kyrkoherden i Forssmark 1643' vägrat begrafva en kalvinist, ålades han dertill af regeringen, som derom skref till erkebiskopen, »att man här i riket icke rättar sig efter de skarpe procedurer, som uti påfvedömet äre bruklige, att stänga deras lekamen från kyrkogården, som ej äre af samma lära, utan man har velat lemna dem under Guds dom». Ingen religionsprocess eller förföljelse för trons -skull fläckar Axel Oxenstjernas förvaltning. »Det är visst», yttrade han 1637, »att religionen intet bör propageras med verldsliga vapen, utan dess vapen äre andeliga» 1 ). Det är således ej blott arbetets, utan äfven andens frihet, som räknar Axel Oxenstjerna som en af sina äldsta förkämpar.
Men utom den lutherska bekännelsen fanns inom den svenska monarkien ännu en annan lagligen erkänd bekännelse, neml. den grekisk-katholska bland ryssarne i Kexholms län och Ingermanland. I sistnämnde provins funnos 20 grekiska församlingar* med 10 prester. Regeringen ansåg det vara både ur politisk och religiös synpunkt af vigt,
s ) Rådsprot. d. 17 Maj 1637. Kbr. till erkebiskopen d. 19 Dec. 1643: R.reg. Kansks br. till presterskapet d. 20 Juni 1634.
Källa: Internet Archive ·