Sida 164
164 Kap. 30. Riksdagen 1769-70.
En sådan torde man däremot kunna se i det sätt, hvarpå manufakturfondens fordringar och skulder behandlades. Vid 1765 års riksdag hade de förra så vidt möjligt blifVit återkrafda och de senare öfverkorsade, så vida de härrörde af löften om understöd eller af införtjänta premier. Nu varande handels- och manufakturdeputation åter ansåg detta förfaringssätt hafva varit ej mindre fördärfligt för näringarna än nesligt för föregående ständer, hvilkas ord och löften sålunda blifvit kränkta. På deputationens förslag beviljades därför åtskilliga eftergifter af ännu utestående fordringar och erkändes å nyo åtskilliga skulder, som 1766 blifvit förnekade. Så anställdes en ny sluträkning med Alingsås manufakturverk, som därigenom i stället för en skuld af 72,000 d. s. m., som förra riksdagen fastställt, nu fick en fordran i manufakturfonden af mer än 83,000 d. s. m. erkänd. *
I allmänhet voro ständerna villiga att gifva dem upprättelse, som varit utsatta för den föregående riksdagens
mier i motsats till de åsikter, som vid förra riksdagen gjort sig gällande (V: 382). Se J. Fr. Nyströms Bidr. till Sv. Handelns och Näringarnas Hist. o. s. v. 8. 72—74. Med hand. och manuf. dep:ns berättelse af d. 20 jan. följer ett förslag till utgiftsstat, där utgifterna äro klassificerade efter den ordning, i hvilken de borde utgå, ifall tillgångarna ej räckte för alla; efter intressena till banken och aflöningss ta ten följa spinneripremier, exportpremier, ullpremier, plantagepremier o. s. v.; först i 16:e rummet komma > tillverkningspremier för dem, som vid denna riksdag erhållit tillsägelse därom»; men lån och förskott till särskilda personer skulle icke utgå, förrän alla andra utgifter blifvit fullgjorda. Denna utgiftsstat blef endast i två stånd föredragen och bifallen. Kommersekoll. ville likväl i allmänhet följa den; men Kungl. Maj: t förklarade (4 dec. 1770), att som ingen annan än rikets ständer själfva kunde ändra, hvad ständer beslutit, så måste utgifterna förblifva sådana, som de 1766 hade fastställts, där icke särskilda skrifvelser från ständerna däri gjort ändring. Den viktigaste förändringen, som sålunda blifvit gjord, torde hafva varit förhöjningen af ullpremier från 15 till 25 proc. genom riksens ständers skr. af 30 jan. 1770; Riksd. Tidn. s. 607. — Manufakturfondens inkomst under åren 1766—69 utgjorde i medeltal 402,846 d. s. m.; häri ansågs den nya tulltaxan komma att verka en förminskning af 60,000 d. s. m. Kommersekollegii bet. 7 dec. 1771.
1 Riksd. Tidn. s. 585, 477, m. fl. st.
Digitized by
Källa: Internet Archive ·