Sida 165
Upprättelser för den förra riksdagens räfstenit 165
ogunst eller räfst. Detta var lätt, di det blott gällde att tillbakavisa oförtjänt klander, sådant som drabbat de förra bankofullmäktige eller Hermansson ocb kanslikollegium eller Eh rensvärd.1 Svårare var det, när fråga blefomdem, som fallit offer för beslut, hvilka medfört någon verkställighet. Främst bland dessa stodo växelkontoren. Eierman ocb hans bolagsmän voro döda; men deras arfvingar ocb målsmän, med Kiermaus måg, friherre Du va 11 — nu ledamot af sekreta utskottet — i spetsen, hade kort efter riksdagens början inkommit med begäran om ändring eller åtminstone lindring i det öde, som öfvergått dem. Att upphäfva den förra riksdagens dom, eller helt enkelt återgå till 1761 års likvidation, var knappast möjligt; ty dels skalle detta hafva medfört för statsverket en alltför dryg återbetalning, dels måste en sådan åtgärd hafva alltför mycket blottställt regeringssättet och ständernas anseende: 1766 års ständer hade klandrat och underkänt den decharge, som 1761 blifvit gifven; skulle nu riksdagen 1769 åter upphäfva, hvad 1765 blifvit afgjordt, så kunde ju ingenting blifva fast och pålitligt; och hvilken trygghet funnes väl då, att icke en kommande riksdag, såsom också Mössorna hördes hota, skulle i sin ordning upphäfva det nya beslutet och åter utsöka 1765 års domar. Dessutom torde väl äfven bland Hattarne den tanken hafva varit allmän, att räfsten med växelkontoren icke varit alldeles oförtjänt, om den också öfverskridit både laglighetens och billighetens gränser. Sekreta utskottet tyckte sig finna en medelväg på sådant sätt, att det erkände såsom giltiga de grunder, som ständerna 1765 hade fastställt för redovisningen, men förklarade, att dessa grunder icke hade blifvit rätt tillämpade, ej heller uträkningen riktigt verkställd, och ansåg dessutom billigheten fordra, att de, som 1766 hade ingått aversionshandel i förlitande på riksens ständers löfte, att kursen skulle småningom fällas,
1 Bankofall mäktige (se V: 360 o. f.) fingo upprättelse genom riksens ständers skrifvelse i Riksd. Tidn. s. 597; Ehrensvärd (V: 405) sammastädes 8. 639; Hermansson och kanslikollegium (V: 420) genom en skrifvelse från sekr. utsk. till Kungl. Maj:t; sekr. utsk-.ts prot. 19 sept. 1769.
Digitized by
Källa: Internet Archive ·