Sida 189
Penningväsendets oredor. Nordencrantz. 189
steg under årets lopp ända till 67 mark. En så hastig omkastning af penningvärdet tycktes förebåda återkomsten af all den förvirring, allt det vingleri, som en gång förr hade utmärkt Hatt-styrelsen. Alla, som icke hade någon vinst af kursens stegring, intogos af fruktan eller barm, och tryckpressen gaf luft och näring åt den allmänna oron.
Bland författare, som nu uppträdde för att leda eller hetsa det allmänna tänkesättet, gjorde sig åter den gamle Nordencrantz bemärkt. Mössornas seger 1766 hade icke tillfredsställt honom; han var icke nöjd med deras åtgärder; han ansåg sig allena känna det rätta sammanhanget med oredorna i penningväsendet, oeh han erbjöd sig att meddela sin kunskap, först åt Mössornas bankofullmäktige 1768, sedan åt Hattarnes sekreta utskott 1769; men ingendera hyste så djupt förtroende för hans hemliga visdom, att de därför ville betala de dryga summor, som han fordrade såsom pris därför.1 Han vände sig åter till allmänheten med nya vidlyftiga böcker, i hvilka han sökte visa, att penningens ostadiga värde, som gjorde all äganderätt oviss, icke var en följd af undervikt i handel, icke af krigen, icke ens af sedelmyntets öfverflödande mängd utan endast af tilltagsenbeten och egennyttan hos ett band af växel vinglare, som slagit under sig bankens lån och landets utförselvaror, efter godtycke höjt och fällt kursen, allt eftersom det bäst passade med deras egen fördel, vid riksdagarna bemäktigat sig bankodeputationerna och sekreta utskotten,
1 Bankofullmäktige 1768 menade, att om Lan ägde någon kunskap om bankens hemligheter, måste han hafva förvårfvat den såsom ledamot af bankodeputationen; och som han icke mot sin ed Ägt att göra afskrifter af bankens handlingar, så borde han åläggas att till banken öfverlåmna sina samlingar. Nordencrantz blef häröfver högligen förgrymmad, i synnerhet mot Kudbeck, »som med sin vox deliberativa befrämjat ett sådant utlåtande». I ett nytt memorial till rådet framkastade han, huru Rudbeck för tolf år sedan sökt hans förtroende, uppmuntrat honom till nit men alltid ställt sig själf skottfri bakom honom; Nordencrantz hade nu i tio år understöd t honom med arbete och kostnad och bidragit till den heder, anseende och förtroende han hos allmänheten vunnit o. s. v. Bankens arkiv: Berätt. om bankoverket af F. S. Om anbuden 1769, sekr. utsk:ts prot. 14 aug, 7 sept. Nordencrantz begärde då 30,000 plåtar för sitt arcanum.
Digitized by
Källa: Internet Archive ·