Sida 296
296 Kap. 32. Riksdagen 1771—72.
gängare, den där kunde blifva farlig för de rådande Mössorna. Dessa beslöto därför att straffa honom eller göra honom oskadlig. För detta ändamål skalle användas en process, som hans rusthållare i Finland hade begynt mot honom och som blifvit dragen under ständernas prof d ing, där utgången mindre berodde af sakens egen rättvisa än af den tillfälliga partiställningen. Sprengtporten, i stället för att skrämmas, blef härigenom endast så mycket fastare besluten att våga en revolution, såsom den enda utvägen att rädda både sig själf och fäderneslandet. Hen då han fruktade, att förberedelserna till en sådan i själfva hufvudstaden lätteligen skulle kunna röjas, och dessutom icke tilltrodde konungen nog djärfhet att ställa sig i spetsen för ett dylikt vågspel, så uttänkte han en plan att låta leken begynna i en aflägsen landsort. Han utsåg härtill Sveaborg, där den största truppstyrka i riket utom hufvudstaden var samlad. Han hoppades att genom sitt inflytande kunna förmå denna garnison samt de lätta dragonerna i Borgå att göra uppror mot ständerna. Med dessa trupper skulle han öfvergå till Sverige, landstiga i Stockholms närhet, vid Erstavik, där ett antal officerare och några välsinnade borgare från Stockholm under någon förevändning skulle vara samlade; dessa skulle man förmå att göra gemensam sak med finnarne, därpå jämte dem och konungen, som skulle komma de aulända trupperna till mötes, inrycka nattetid i Stockholm, arrestera riksråden och de förnämsta riksdagslcdarne samt nödga ständerna att antaga en ny regeringsform.
Sådan var Sprengtportens ursprungliga plan. Genom K. Fr. Scheffer framlades den för konungen och vann hans bifall. Den 20 maj — midt under tvisterna om de nya riksrådsvalen — meddelade konungen denna plan åt den franske ambassadören, begärande hans råd och biträde. Konungen var högligen upprörd: han kunde ej längre, sade han, uthärda ständernas ideliga förolämpningar; han måste tillgripa hvilka medel som helst för att rädda sin kronas oberoende. Vergennes, för att pröfva fastheten i hans föresats, föreställde honom, att här gällde det att våga allt för allt. Konungen svarade, att han icke underskattade faran
Digitized by
Källa: Internet Archive ·
