Read Runeberg

Sveriges politiska historia, från konung Karl XIII: s död till statshvälfningen 1772, andra upplagan, delvis omarbetad

Originalsida 297
Originalsida 297
Originalsida 296
Originalsida 297
296–297

Sida 297

Sprengtportens plan meddelas Vergennes. 297

af sitt företag men att landsflykt eller ännu hårdare lott syntes honom mindre fruktansvärd än den vanära, h varmed man ville hölja hans regering. Ambassadören fann planen äfventyrlig men icke omöjlig; han hyste förtroende till Sprengtportens kraft och vilja; han sökte ej längre att hålla konungen tillbaka, men han undanbad sig att gifva något råd; han förbehöll sig till och med att icke på något sätt behöfva deltaga i ledningen af denna sak och att icke ens någon sknlle få veta, att han därom ägde kännedom; men han vann så mycket öfver sin tvekan och oro, att han lofvade att lämna det penningunderstöd, som konungen begärde. För Frankrike gällde det nu ej mindre än förlusten af allt dess inflytande i norden: i Danmark hade Struensees fall fastslagit den undergifvenhet under Ryssland, som han velat men icke mäktat bryta; genom Mössorna skulle nu Ryssland och England blifva rådande i Stockholm; Katarina 11:8 tillämnade nordiska allians tycktes nära att sammanknytas. När så mycket stod på spel, var det ej tid för Frankrike att draga sig undan för en penningutgift, som kunde rycka ur motståndarnes händer den redan vunna segern. Hen okunnig, som Vergennes ännu var, om sin egen konungs förändrade tänkesätt rörande de svenska förhållandena, vågade han icke gifva konung Gustaf den åstundade penninghjälpen utan att af honom få en skriftlig begäran därom för att därmed kunna inför sitt eget hof rättfärdiga sig för denna utgift. Hans hof gillade fullkomligt hans åtgärd och försåg honom med medel att ytterligare understödja konung Gustafs företag; och ambassadören, sålunda befriad från siu första instruktions hämmande föreskrifter, blef alltmer och mer varm för revolutionsplanerna.1

På samma tid, som konungen rustade sig till anfall på regeringsformen, hade försvararnes led kring denna glesnat. Rådets afsättning hade fullbordat upplösningen af de gamla partierna. Hattarne förlorade därigenom den ringa samman-

1 Vergennes' depesch den 21 maj 1772. Aiguillons svar den 11 juni. Konung Gustafs biljett till Vergennes med begäran om 30,000 »éciis suédois» (= 65,000 livrés). Bonneville de Marsangy anf. arb. s. 208, 222, 213.

Digitized by

Google

Källa: Internet Archive ·