Sida 161
161
TREDJE KAPITLET.
Statshvälfningens närmaste följder inom och utom landet.
Det stora verket var lyckligen fullbordadt. Ett kungligt maktspråk hade liksom genom ett trollslag i ett nu omstörtat den femtioåriga samhällsbyggnad, som slutligen blifvit ett förbistringens hemvist; ständerna hade genom ett enstämmigt bifall satt laglighetens insegel på våldets verk, och hela nationen hade, dels genom öppet bifall, dels genom tystnadens samtycke, gillat hvad de båda statsmakterna bragt till stånd.
Revolutionen var dock i h varje fall en öfverraskning, och liksom alla öfverraskningar lätt utsatt för ett återslag i motsatt riktning. Dess öde, så vidt detta låg i svenska nationens hand, berodde väsentligen på styrkan af det missnöje, som det gamla samhällsskicket framkallat, samt arten af de garantier för framtiden, som lågo i det nya; men mer än nationens egen önskan betydde för tillfället den europeiska politikens utveckling och återverkan på Sverige.
Det är väl obestridligt, att frihetstidens författning omsider ådragit sig misstroende och ovilja hos den mera tänkande och oväldiga delen af svenska folket. Men denna utgjorde då, liksom vanligt under partitider, endast ett mindre tal bland den stora hopen. Det är sant, att starkt missnöje rådde inom hela det mäktiga hattpartiet, som omfattade en stor del af adeln och ämbetsmannakåren, men detta missnöje gälde ej så mycket författningen som maktens förlust och mösspartiets förföljelser; missnöje rådde åfven bland allmogen, men närmast i anledning af hungersnöden och riksdagens försumlighet i att hjelpa de nöd- Sv. Hist. under Gmtaf III. 11
Digitized by
Källa: Internet Archive ·