Sida 164
164 TREDJE KAPITLET.
frihetsandan för djupt rotad och minnet af enväldets olyckor för lifligt.
Men utom de egentlige partimännen fans i landet ett stort antal menniskor, hvilka genom vanans makt voro fastade vid det bestående, men icke starkare, än att de med lätthet funno sig i en ny sakernas ordning, då denna redan var ett fullbordadt faktum och kom dem till mötes med rika löften i sitt sköte. Den nya författningen syntes innebära alla garantier för framtida trygghet och lycka. I stället för den envåldsmakt, mången fruktat, hade man ur konungens hand emottagit en regeringsform, som återupplifvade Gustaf II Adolfs styrelsesätt och satte en dam för flere af de missbruk, hvaraf man dittills lidit. Väl lemnade denna regeringsform i afseende på tydlighet och bestämdhet åtskilligt öfrigt att önska; men man granskade ej så noga lagparagraferna, utan såg mer på andan i det hela och tviflade ingalunda, att en konung, som så väl förstått att sätta gränser för sig sjelf vid lagens stiftande, skulle visa samma storsinthet i lagens tillämpning. Den skrifna lagen trädde för tillfället i bakgrunden, och hela uppmärksamheten samlade sig omkring den som gifvit lagen; i den unge konungens person såg man den egentliga borgen för framtiden.
Sällan har en monark i så hög grad ådagalagt de egenskaper, som fängsla folkets hjertan och väcka dess entusiasm, som Gustaf III under och närmast efter revolutionen. Hans lysande begåfning hade haft ett tillfälle att visa sig i hela sin glans. Den böjelse för flärd och glitter, som tidigare anmärkts hos honom och ingifvit mången en ofördelaktig tanke om hans karaktär, hade tillbakaträngts genom stundens allvar och den stora uppgift han bar på sina skuldror. Han hade visat sig denna uppgift fullt vuxen, han hade visat, att han förstod ej blott tala, utan äfven handla, och han hade ledt allt till en lycklig utgång med lika mycken kraft som skicklighet. Till de stora egenskaper, som beredt segern, sällade sig nu de vackra, som pryda segraren. Lyckan plägar hos ungdomen väcka öfvermod och förhäf velse; här såg man endast hofsamhet och det vackraste erkännande af andras förtjenster. »Edert mod», skref konungen till Sprengt-
Digitized by
Källa: Internet Archive ·